Peter Swartling

joel  |  Publicerad 2006-06-28 16:33  |  Lästid: 4 minuter
Staffan Flodquist

Hur var det att vara Sveriges mest hatade man?
– Jag var medveten om att det skulle bli lite uppmärksamhet. Men jag har fått direkta hot om att folk ska sparka ner mig när de ser mig. Man undrar om de tagit saker på lite för stort allvar. Det är ju ändå bara en sångtävling – och så vill folk sticka kniven i mig.
Vem skrev era repliker i Idol?
– Det mesta kom naturligt från a&r-jobbet. Jag skrev inga repliker på förhand, det är möjligt att någon annan i juryn gjorde det.
Har folk alltid varit rädda för dig?
– Jag fick höra en gång av en flickvän att jag har utseendet emot mig. Jag ser farlig ut och hon sa att jag skulle skärpa mig och bli snällare. Och det tror jag att jag blivit. Jag är ju rätt stor och rakad, så det är kanske lite läskigt innan man lär känna mig.
Hur många olika saker jobbar du med nu?
– Jag har kanske tio projekt i luften just nu. Sen jobbar jag med mitt produktionsbolag mot Jennifer Lopez, Marc Anthony och Destiny’s Child för att få med låtar på deras kommande skivor.
Vad blir du rikast på?
– Mest tjänar jag på ett bolag som håller på med ungdoms- och barnkopplingar på skivor till kända varumärken. Det betyder till exempel att vi ska göra Barbie till popstjärna. Vi hittar låtar och ger henne en röst utifrån marknadsundersökningar vad unga flickor tycker bäst om. Inte så spännande.
Idol och Barbie… Du är typ den äkta rockmusikens antikrist?
– Nä det tycker jag inte man ska säga…
Inte? Vad är då Hit Science Service?
– Hit Science Service är ett dataprogram som mäter olika beståndsdelar i en låt, som rytm och tonart. Vi har analyserat 40 000 hits och det visade sig att 98 procent av alla hits har likartade egenskaper.
Det låter väldigt George Orwell.
– Det kan man få tycka. Men jag skulle aldrig göra nåt som hotar mitt yrke – mitt arbete är att hitta talang. Det där är bara ett statistiskt hjälpmedel.
Betygsätt några av dina gamla projekt. Skulle du signa Petter i dag?
– Jag skulle vara väldigt, väldigt försiktig med att signa någon svensk hiphop över huvud taget i dag. Petter är fortfarande en av de bästa svenska rapparna, men det där var ett fenomen som man inte kan återskapa.
Dunderhoney?
– Jag hade svårt att komma på ett namn till det bandet och de föreslog att de skulle heta ”dunderhonung” på engelska. Det var dömt att misslyckas från början kanske, jag får väl ta på mig det som en miss.
Private Video Magazine no 1?
– Den blev rätt banbrytande i alla fall, bara action och inga dåliga manus. Men porr i Sverige är komplicerat. Sverige är ett omtänksamt land – man tycker att tjejerna blir utnyttjade i filmerna och det blir fult att säga att man gillar porr. Och samtidigt, när jag jobbade i videobutik på 80-talet hyrde den genomsnittlige fredagskunden en romantisk komedi, något tecknat till barnen och en porrfilm vid samma besök.
Varför lämnade du Sverige?
– Jag var inte så utmanad av att jobba i Sverige längre. Jag hade haft platinaskivorna och priserna och hitlisteplaceringarna. Jag höll på att bli fet och lat och ville slita varg igen. Så jag sålde allt jag hade och drog till New York.
Vad var den största skillnaden?
– I New York är jag en liten fisk i en stor sjö, i Stockholm var jag en stor fisk i en alldeles för liten sjö. Jag hade lite kontakter i USA och det slutade med att jag fick jobb som a&r-konsult med Tommy Mottola, som var chef för Sony då.
Hur är Tommy Mottola?
– Efter 20 minuter av vårt första möte gick han iväg till sin privata toalett som han hade på sitt kontor. Han ställde sig och pissade med öppen dörr samtidigt som han tog samtal på en väggtelefon medan jag satt i en stol fyra meter bort och hörde allting. Efter mötet tog han sitt privatjet till Miami, det är ganska excentriskt i min värld.
Vad kännetecknar ett affärsmöte i New York?
– Det är väldigt hårt i USA. Där blir det genast intriger, drama och fula tasksparkar. Man måste lära sig att spela hårt för att överleva. Och alla utgår från att 80 procent av vad man säger är överdrift. Men det är bara att köra på det där racet så ordnar det sig i USA – var positiv och överdriv som fan!
Hur har New York förändrat dig då?
– Det är dyrt att leva i New York. Boendet är extremt dyrt, jag betalar 11 400 dollar i månaden. Man blir motiverad att vinstmaximera sin arbetstid när man ska dra in 1,2 mille om året i hyra.
Vilka lyxvanor har du lagt dig till med?
– Det där känns inte så viktigt för mig längre. Jag har redan haft alla grejerna – Mercedes Cab, champagne och en massa tjejer. Sista året i Stockholm gick jag från en 500 SL till en Lexus till att bara köra runt på moppe. Och det berodde inte på att jag tjänade mindre.
Du är religiös, hur har dina kyrkvanor förändrats sedan flytten till New York?
– Jag har trott på Gud i hela mitt liv. Min bild av kyrkan i Sverige är rätt trist, det är ganska få människor som går i kyrkan. I USA är det mycket mer naturligt och roligt. Det är helt coolt och accepterat att man går i kyrkan så det har blivit åtskilliga söndagar sen jag flyttade dit.
Vad är din drog?
– Cigarrer. Jag har en jättestor cigarrsamling över hela världen, i Sverige, i London, i Tyskland, Cuba och New York. Jag har åkt många gånger till Cuba och gett mig ut till små byar för att leta efter cigarrer. Jag har varit på cigarrfälten och pratat med odlarna. Jag har bjudit på cigarrauktioner…
Vad är det mesta du betalat för en cigarr?
– 3 000 spänn kanske.
Du är hängiven!
– Jag är ganska manisk när det gäller mina små hobbyer. Om jag samlar på David Bowie-skivor så ska jag ha alla som getts ut i hela världen. Efter tre års samlande hade jag 2 500 stycken.

Sebastian Suarez-Golborne

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-12 22:48