Så gav ett internetskämt Rick Astley karriären tillbaka

Cafés nöjesredaktör Emil Persson skriver om en rickrolling stone.

Emil Persson | Illustration Lars Rehnberg  |  Publicerad 2016-09-28 11:09  |  Lästid: 4 minuter

När Melania Trump höll tal på det republikanska konventet i Cleveland uppstod genast braskande rubriker. Stora portioner var nämligen ett plagiat av det Michelle Obama sa redan på demokraternas konvent 2008. CNN-silverrävar satt framför utomjordiska touchscreens och genomlyste skandalen.

Lite i skymundan kom det faktum att Melania Trump omedvetet även snodde en del från sångaren Rick Astley. Hon blev det man i USA skulle kalla för rickrolled (och här rimligen får kalla rickrollad).

Mot slutet av talet klargjorde Melania Trump vilken omhändertagande president hennes make skulle bli om han fick chansen: ”He will never, ever give up. And, most importantly, he will never let you down.” Det är nästan ord för ord en kopia av refrängen till Rick Astleys genombrottshit Never gonna give you up som toppade listorna 1987.

Anhängare av rickrolling blev oerhört förtjusta och frågade sig direkt vem talskrivargeniet som frejmat Melania Trump var. Låtens Spotifystreamingar ökade med 20 procent som en direkt konsekvens.

Det här var inte första gången rickrolling drogs in i politiken, eller ens i den existerande presidentvalskampanjen. Som ett aprilskämt publicerade Ted Cruz hemsida i år en nyhet om att Donald Trump slutligen accepterat utmaningen om en direkt debattduell dem emellan. Artikeln kompletterades av en video där Trump talar i Des Moines, Iowa. Precis när den hårofagre pampen yttrar orden ”We’re gonna go on forever with these debates” klipper videon till Rick Astleys Never gonna give you up.

De mindre digitalt bevandrade Ted Cruz-supportrarna begrep antagligen ingenting, men alla som rört sig någorlunda fritt på internet i modern tid fattade precis vad som hänt: de hade blivit rickrollade.

Rick-Astley-original

I begynnelsen fanns duckrolling, och duckrolling fanns på det engelska bildforumet 4chan. Moderatorn Moot, sedermera IT-miljonär och framröstad till världens mest inflytelserika person av Time Magazines läsare, skapade ett skript som gjorde att så fort någon skrev ”egg” så ersattes ordet av ”duck”. När någon skrev eggroll muterade alltså ordet till duckroll. Fenomenet duckrolling var, tja, värpt.

Därifrån vidareutvecklades skämtet. Användare postade länkar som påstods leda till något spektakulärt – ett nytt album, en smaskig TMZ-nyhet, vad som helst – men i själva verket förflyttade den som klickat till en bild på en anka med hjul. En rullande anka. Men det var först när den rullande ankan byttes ut mot en brittisk ingefärs-kalufs med flytande margarin i höfterna som skämtet blev viralt.

Den allra första rickrollingen krediteras just Moot. Han postade en länk som påstods leda till trailern för Grand theft auto IV – men som i stället omdirigerade till Youtube.

Ett par välbekanta, tjoffande laserpistol-skott hördes. Sedan vecklade den storblommiga synthpsykos som är Rick Astleys Never gonna give you up ut sig.

Man kan förstås ifrågasätta hur roligt skämtet egentligen är, men det följer i alla fall den klassiska formeln kring utmattningshumor: upprepa något totalt poänglöst så länge att det till slut blir kul. Man kan däremot inte ifrågasätta rickrollingens genomslag.

Trots att videon de första åren plockades ner vid olika tillfällen har den i dag samlat ihop närmare 240 miljoner visningar på Youtube.

Inför MTV Europe Music Awards 2008 gick rickrollingfanatiker ihop och röstade fram Rick Astley som vinnare i kategorin ”Best act ever”. (Musikkanalen reagerade genom att stryka prisutdelningen i sändningsschemat. ”MTV got rickrolled”, konstaterade artisten själv.)

Även civila utsätts nu för rickrolling. I mars 2016 började någon dela ut falska parkeringsböter i Asheville, North Carolina. När bestörta motorister scannade QR-koden med sina mobiltelefoner lotsades de dock inte till en faktura utan till en pop-up-crooner i bylsig kostym.

Rickrolling har också använts i benigna syften, exempelvis i en protest mot scientologkyrkan (youtuba ”Scientology gets RickRoll’d”), och skämtet har också rest hela vägen till Raqqa: 2015 kapade hackernätverket Anonymous flera stora Twitterkonton som tillhörde IS och dunkade ut länkar till Never gonna give you up, förklädda till jihadistisk propaganda.

Till och med Youtube själva har hoppat på rickrollingtåget: den 1 april 2008 lät de varenda länk på sajten leda till Never gonna give you up. Den som ville se en dubbel regnbåge den dagen fick i stället ta del av något ännu mer sublimt.

Det mest imponerande med rickrolling är inte idén, kreativiteten eller ens omfattningen, utan Rick Astleys hantering av situationen. Den 50-årige britten har själv gett skämtet den näring det behövt för att kunna leva vidare.

Medelålders vita män kan väl ha sina förtjänster, men de är inte nödvändigtvis bra på att hantera när någon driver med dem. Många har fortfarande inte förstått att självdistans är samtidens värdefullaste valuta. Rick Astley, däremot, är ett utmärkt exempel på hur bra det kan bli när man inte gör en lättkränkt gir in i Ulf Brunnberg-dalen.

Sångaren omfamnade tidigt rickrolling och uppträdde 2008 i den årliga Thanks-giving Day-paraden i New York. Oannonserat dök han upp i ekipaget för de tecknade figurerna i Fosters hem och framförde sin relativa one hit wonder. I åtskilliga intervjuer har han upprepade gånger uttryckt sin uppskattning för rickrolling.

Det har inte bara gjort Never gonna give you up till en anakronistisk hipsterhit likt Fleetwood Macs Everywhere och Totos Africa, utan i förlängningen gett hela hans karriär ett andra liv; om det inte vore för rickrolling hade han sannolikt legat begravd bredvid Mike Oldfield och Nik Kershaw på artistkyrkogården nu.

Rick Astley kände sig rätt klar med musiken efter albumet Portrait 2005. Det blev ingen succé, precis som man förväntar sig att ett nytt Rick Astley-album inte ska bli en succé 2005.

Men genom rickrolling har miljontals nya människor introducerats för hans musik, framför allt i de yngre generationerna, och konverterat till astleyism. Många har kontaktat honom via sociala medier och bett om ny musik.

Till slut gick Astley in i studion och spelade in sin första skiva på elva år. I juni släpptes 50 och blev omedelbart hans första albumetta sedan debuten Whenever you need somebody (med Never gonna give you up) 1987. Den 7 oktober släpps 50 i USA.

Rick Astley turnerar fortfarande sporadiskt och skulle vara en perfekt bokning för Way Out West nästa år. Men själv har han ingen brådska med någonting. Han vet att han har världens bästa och mest kostnads-effektiva marknadsföringskampanj i ryggen.

Det faktum att rickrolling dyker upp i ett amerikanskt presidentval 2016 visar att skämtet, snart tio år efter att det skapades, är mer välmående än någonsin. Som en
högljudd Rick Astley-supporter uttrycker det i ett Youtubekommentarsfält nära dig:

As long as trolls are still trolling, the Rick will never stop rolling.

TRE ANDRA RUNNING GAGS PÅ INTERNET

Hitler reagerar: Filmen Undergången gavs ut 2004 och utspelar sig under andra världskrigets upplösning, men är framför allt känd för de internetparodier där en tyskspråkig och textad Hitler reagerar på olika samtida saker i sin bunker. Det finns till och med en video där Hitler reagerar på att bli rickrollad – internetinception.

isthatcherdeadyet.co.ukSajt som skapades i juni 2010 när Margaret Thatcher fortfarande levde. Den som klickade sig in då möttes av texten: ”Not yet.” Sedan Thatchers dödsfall i april 2013 har texten dock ändrats till: ”Yes. This lady’s not returning.” Konceptet har ynglat av sig i avarter som hastorresscoredforchelsea.com och harhamrenavgatt.se.

”Damn, Daniel”Daniel är en kille som går runt i skinande vita Vans och hans kompisar filmar honom och reagerar med att skrika ”Damn, Daniel!” (ofta kompletterat med frasen ”back at it again with those white Vans!”), som ett slags professor i swag. Frasen har sedan fått eget liv.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-04 21:07