Så gör sig Zlatan omöjlig

Jantelagen formulerades för första gången i den norska författaren Aksel Sandemoses En flykting korsar sitt spår. Lagens första budord lyder: ”Du ska inte tro att du är något. ”Zlatan Ibrahimovic har nog aldrig läst den boken. När jag intervjuade honom för ett par år sedan berättade han att alla tränare han hade haft som ung sagt åt honom att inte dribbla så mycket. I min enfald frågade jag när han börjat lyssna på rådet. Han sa:

– Jag har inte lyssnat än.
Sedan flinade han. Som bara han kan.

Foto: Fredrik Skogkvist.

Zlatan Ibrahimovic har aldrig varit intresserad av det lågmälda, det försiktiga, det undfallande. Zlatan Ibrahimovic har aldrig varit lagom. Ända sedan han slog igenom har han delat upp svenska folket i två läger – de som öser kärlek över honom och de som avskyr hans arrogans. Båda lägren är absoluta förutsättningar för honom att lyckas för han strävar inte i första hand efter kärlek, utan efter respekt och för att få den måste det finnas kritiker och tvivlare att knäppa på näsan.

Vi har sett det gång på gång – han kommer till en klubb, han briljerar och får såväl supportrars som tränares reservationslösa kärlek, bara för att i nästa ögonblick bryta ner allting så att han till slut står där med ryggen mot väggen, med allting att bevisa.

I Ajax buades han ut på Amsterdam Arena och kontrade med att dribbla av halva nac Breda – ett av hans snyggaste mål i karriären. I Juventus nitade han lagkamraten Jonathan Zebina på en träning varpå tränaren Fabio Capello bänkade anfallaren och Italien ifrågasatte svensken för att inte kunna tygla sitt humör.

Revanschen kom dubbelt – i form av ett nytt ligaguld och en 228-miljonersflytt till Inter. I den nya klubben fick han hjälp av skador för att återigen hamna i favoritpositionen och kunna slå underifrån våren 2008, då han inte hade tränat på två månader och från avbytarbänken i sista omgången såg lagkamraterna slita förgäves ute på plan. I andra halvlek kom han in – två Zlatan-mål senare var ligatiteln bärgad.

Flytten till FC Barcelona har inte varit något undantag. Älskad till en början, ifrågasatt efter några månader och med revanschen väntande runt hörnet. Det är ett så ovanligt sätt att bygga en karriär på. Det är så fascinerande paradoxalt att ständigt rasera för att kunna bygga upp allt igen. Det är så extremt befriande i det Sverige som av föreläsaren och psykiatrikern David Eberhard kallats ”trygghetsnarkomanernas land” och där cykelhjälm och dylika säkerhetsåtgärder ofta framstår som svaret på den stora världsgåtan.

Zlatan visar att det är möjligt att bryta barriären. Han visar att det är möjligt att få fram en teknisk världsspelare i ett land fyllt av hårt jobbande spelare som tar sig fram på julgransfötter. Han visar att det är möjligt att få Lars Lagerbäck att le vid åsynen av vacker fotboll.

När Zlatan 2003 fick frågan varför han är älskad svarade han:
– Jag vet inte. Jag är ung, jag glänser, jag dominerar.

Han är inte ung längre – men han glänser och dominerar fortfarande. Varje gång han anlänt till en ny klubb och han gör de första intervjuerna för att berätta om sig själv återkommer han alltid till varför Muhammad Ali är hans stora idol:
– Han har varit sig själv, sagt vad han tyckt och struntat i vad folk har tyckt och tänkt om honom.

Det kunde lika gärna ha varit en beskrivning av honom själv. Så nej, Zlatan har nog aldrig läst Sandemose vars tionde och sista budord i Jantelagen lyder: ”Du ska inte tro att du kan lära oss något.”

Tack för lektionen, Zlatan.

Henrik Ystén