September

 |  Publicerad 2011-02-25 16:11  |  Lästid: 6 minuter

Megahits i USA och maximal kredd i klubb­världen. Ändå var September så gott som okänd för svenskarna. Två minuter i tv förändrade allt. För Cafés Jan Gradvall berättar Petra Marklund om genombrottet, varför mobiltelefonen är hennes viktigaste instrument och varifrån den där förföriskt hesa rösten kommer ifrån. Foto av Kambiz, exklusivt för Café.

* * * * *

Första gången Sverige förstod att September var en stjärna var sommaren 2006. Att en låt spelas på studentlastbilsflak är i Sverige den slutgiltiga indikationen på att refrängen trängt in i nationens ryggmärg. Låtar som Sommartider, Paradise city och Set the world on fire är numera för evigt associerade med lyckligt förfrusna studenter som duschar i Pripps Blå.

Men den låt som dundrade ut från varenda gatukorsning i slutet av maj 2006 var inte ens ett år gammal. Vid ett tillfälle hörde jag den från tre lastbilar samtidigt. Basen var så massiv att den fick lastbilarna att skorra. Samtidigt var refrängen pur popperfektion:

Even an angel can end up falling
Don’t you cry, because you’re crawling
Start again, it’s a beautiful morning
For satellites

Framför allt gick det inte att värja sig mot den lätt hesa sångrösten som lät både extatisk och melankolisk och exakt fångade ”Fy fan vad vi är bra”-känslan bland de studenter vars mascara gett upp för länge sedan. Artisten var September. Med Satellites hade hon sin fjärde topp-tio-hit i Sverige och, skulle det visa sig, sin första världshit.

Skillnaden den gången var att Sverige inte visste vem September var eller hur hon såg ut. Det lärde sig Sverige först fyra år senare, den 6 november i fjol.

När TV4 presenterade artistuppbådet till Så mycket bättre lade alla till ”Vem?” efter namnet Petra Marklund. Det spelade ingen roll att hon internationellt sålt fler skivor än de andra medverkande tillsammans. Klubbmusikvärlden är och förblir ansiktslös.

Men September fick ett ansikte när Petra Marklund ställde sig i tv på bästa sändningstid och sjöng Petters Mikrofonkåt. Reaktionen i svenska folkhemmet var jämförbar med scenen när tjurfäktningsarrangörerna upptäcker Tjuren Ferdinand i hagen: Ögon trängde ut ur ögonhålor. Hakor tappades till golvet. Cigarrök blåstes ut genom öron. Och tre generationer svenskar reste sig ur familje­soffan och skrek unisont: ”Henne ska vi ha!”

Ett par veckor senare var Mikrofonkåt etta på iTunes försäljningslista i Sverige. Och fem av de tio översta låtarna på listan tillhörde September.

– Jag blev helt jävla blown away när Petra körde Mikrofonkåt, säger Petter. Jag är ju själv van att sampla och låna från andras musik. Men jag har aldrig hört någon, vare sig i programmet eller någon annanstans, som tolkat min musik med så stor respekt.

– Det jag gillar mest med Petra är ögonblicket när hon förvandlas och blir September, fortsätter Petter. Efter att ha blivit ifrågasatt av så många – ”Vem är hon? Hon är inte känd!” – så klev hon upp, helt förvandlad, och sjöng hatten av hela svenska folket.

När man i detalj lyssnar på Septembers Mikrofonkåt slås man ännu mer av vilken unik tolkning det är. I TV4 var husbandet med och spelade, men det är hennes eget arrangemang, med 90 procent backtracks, som utgör låten.

– Jag ville få det att låta som en remix, säger Petra Marklund. Det finns till exempel ingen andra vers i låten. Att skippa andra versen är unheard of i pop, men inte i en houseremix. Man går direkt på det som lyfter.

Petra Marklund sitter uppkrupen i en soffa och äter en kyckling­sallad. När hon tar på sig sina hörlurar och drar upp luvan på sin hoodie kan hon vara vilken svensk tjej som helst på Stockholms gator. Skillnaden är att andra inte sjunger högt på Stockholms gator.

– Mamma kan bli jättegenerad när vi går på stan och jag börjar sjunga högt, men jag har gjort det ända sedan jag var liten. Jag är aldrig tyst. Jag sjunger konstant.

Att sjunga är också Petra Marklunds sätt att göra låtar. Hon tar upp sin iPhone och spelar in skisser till nya låtar.

– Jag hör hela låtar färdiga i huvudet, med arrangemang, beats och allt. Ofta kommer låtarna till mig när jag kör bil. Jag håller ratten med ena handen, min iPhone i den andra och spelar in melodierna för att inte glömma dem.

Innan jag hinner replikera läser hon av vad jag hade tänkt säga och svarar:

– Det är livsfarligt, jag vet.

Musikbranschen och musiklyssnandet har totalt förändras de senaste tio åren. Ändå fortsätter de flesta artister att jobba och tänka som man gjorde i den gamla musikvärlden. Men Petra Marklund framstår tillsammans med Robyn som den första moderna svenska popstjärnan. Hennes två enda arbetsinstrument är laptop och en iPhone. I dem lyssnar hon på all sin musik och gör all sin musik.

Hennes sätt att skriva låtar är också helt präglat av den digitala eran. En melodislinga och en ringsignal på mobilen är samma sak. Remixtänkandet finns redan i originalkompositionen. Det finns inget före och efter i en September-låt. Bara ett enda stort just nu.

En rockartist gör av tradition ett nytt album typ vartannat år och släpper sedan en singel i taget med ett par månaders mellanrum. Men varför då egentligen? Ingen lyssnar ju på musik på det sättet längre.

– Jag gör oavbrutet nya låtar, säger Petra, och äntligen behöver man inte längre vänta på ett album utan kan i princip släppa en låt samma dag den är klar. Det är bara att trycka på en knapp och ge ut den när man får feeling. Hur många singlar har Rihanna egentligen släppt det senare året? 20? Eller titta på Robyn. 10 singlar? Jag älskar det.

Innan Petra Marklund spelade in Så mycket bättre bodde hon i London i ett och ett halvt år. I London satsade hon 100 procent på musik och tillbringade dagarna med att resa runt bland olika producenter och låtskrivare. Med sin laptop i portföljen satt hon där, långa timmar på tunnelbana och pendeltåg, som en handelsresande i musik.

– Det var rätt tufft ibland. Jag åkte ju helt själv överallt. Några av de jag jobbade med kommer från r&b-värden och bodde långt ute i förorterna. Men jag lärde mig otroligt mycket. Fick nya skills hela tiden.

Var det svårt att som svensk få tid hos Londonproducenter? Tog de dig på allvar?
– Om man haft en topp-fem-hit i England blir man definitivt tagen på allvar. Det är väldigt få som haft det. Men har man en topp-fem-hit är det ett visitkort som öppnar alla dörrar. I England har man enorm respekt för framgång.

Septembers Cry for you var topp fem i England och etta på US Dance Chart. Enligt RIIA (Recording Industry Association of America) är Septembers Cry for you den första svenska låt som sålt guld i USA sedan Ace of Bases Cruel summer.

När Lou Reed presenterade en ny låt för Andy Warhol och förväntade sig beröm blev han i stället utskälld:
– Varför har du bara skrivit en låt, Lou? Du borde ha skrivit tio.

Petra Marklund jobbar i Andy Warhols anda. Inför det nya albumet hade hon till slut 40 färdiga låtar att välja mellan. Några av dem har hon i stället gett bort till andra artister, varav en, The killer, görs av ”någon vinnare i japanska X-Factor eller nåt sånt”.

I sin bok Framgångsfaktorn myntar journalisten och författaren Malcolm Gladwell något han kallar ”10 000-timmarsregeln”. Vad som förenar alla som lyckas på alla områden – affärer, idrott, musik, forskning – är att de lagt ned minst 10 000 timmar på att förkovra sig på området.

Petra Marklund är bara 26 år men har redan sina 10 000 timmar bakom sig. Hon var tio år när hon började tänka på en professionell karriär som artist.

– Jag gick på alla sorts auditions som fanns. Precis allt.

Varför då?
– Jag har funderat mycket på det, men kan inte riktigt svara på det. Jag ville bara sätta i gång min karusell.

En av dessa auditions gjorde att hon fick en manager, Viktoria Ekeberg. När hon var 19 år hamnade hon via sin manager på en audition hos Jonas von der Burg som sökte sångerska till ett nytt musikprojekt. Jonas von der Burg hade dessförinnan gjort musik med Johan ”Stakka Bo” Renck och haft en världshit med Here we go.

– 2002 letade jag efter en sångerska att jobba med, säger von der Burg. Jag hade casting för säkert 25 sångerskor, men i samma stund som Petra kom in och sjöng var det ingen tvekan: ”Henne ska jag ha.”

Vad är hennes styrka som sångerska?
– Att hennes personlighet hörs i hennes röst. Men hör direkt att det är September, det viktigast för mig. Hon har en heshet i rösten som ger den karaktär. Hon har även ett unikt sätt att frasera. Hon är inte bara en bra sångerska, utan kan göra andras låtar till sina egna.

Du hade innan haft stora internationella framgångar med Stakka Bo. Lärde du dig något då som du kan förmedla till Petra?
– Ja. Att inte vara så creddig. Jag var själv det i 25-årsåldern. Ju konstigare, desto coolare. Fast innerst inne dunkade mitt pophjärta. Vad jag menar är att när det dunkar i hjärtat så är det bra, oavsett vad det är för musik.

Petra Marklund har inte varit delaktig i låtskrivandet i de låtar som Jonas von der Burg producerat, men låttiteln Satelites speglar verkligen hennes egen uppväxt. Att fråga om någon har en pappa som är ”rocket scientist” har blivit ett skämt, men Petra Marklund kan svara ja på riktigt.

Hennes pappa är rymdforskare på KTH i Stockholm. Dagen när Christer Fuglsesang sköts i väg ut i rymden fick Petra Marklund sjunga Satelites på KTH. Hennes mamma jobbar på den upphovsrättsliga organisationen Copyswede.

– Pappa och mamma älskar musik och sjöng alltid hemma vid pianot. Jag tror att både gärna skulle ha sjungit och spelat. Kanske var det därför de inte protesterade när jag som liten ville gå på alla auditions.

Petra Marklund sjöng i 14 år med sin pappas jazzcoverband och hennes egentliga musikaliska rötter är jazz – något som ger ytterligare en förklaring till hennes sär­egna röst. Hon har tagit med sig jazz­balladernas heshet till klubbvärlden.

– Att jag gillar att improvisera med rösten är något jag tagit med mig från jazzvärlden. Kanske även djupet. Jag gillar inte när man sjunger för glättigt eller för duktigt. Jag kan lyssna hur mycket som helst på Monica Zetterlund bara för att studera hur hon fraserar.

Tage Danielsson beskrev Monica Zetter­lund från Hagfors som ett lingonris i ett cocktailglas. Häller man häften vodka och champagne i det glaset är det en bra beskrivning även av Petra Marklund från Älta. Champagne får hon dricka mycket dessa dagar.

– På en Londonflygning kände flygvärdinnorna igen mig och bjöd på champagne. När jag skulle flyga hem igen, med en helt annan besättning, hände samma sak en gång till. Champagne igen. Så där har det varit.

Så vad svarar du nu när alla vill bjuda dig på champagne hela tiden?
– Tackar ja så klart. Det är lika bra att låta det vara fest så länge det pågår.

JAN GRADVALL

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 14:11