Fotostudion på Södermalm i Stockholm är full av hiphop och energi. Hela RMH-gänget stylas, sminkas och fotograferas till tonerna av sin egen, ännu outgivna musik. Det hänger kläder från s/s 17 på klädhästar, stylisten Petter Lundgren tar fram ett par rejviga over knee-stövlar i lila lack från Louboutin.
Respect My Hustle (RMH) är inget skivbolag, utan ett rent managementbolag som fungerar som ett hyperkreativt kollektiv – med landets starkaste namn inom hiphop och R&B knutna till sig. Här finns både tyngd och erfarenhet och framtidens musikaliska vägvisare. Babak Azarmi är kreativ manager och bildade ”familjen”. Pionjären Adam Tensta och producenten Nisj var först ut som artist och producent på bolaget. Cherrie och Leslie Tay skapade en helt ny R&B-scen i Sverige med sina hyllade släpp Sherihan respektive 12 år. Erik Lundin är prisbelönt rappare. Michel Didas stilbildande hit Höru mej bae kan inte ha undgått någon och unga Nebay Meles är ett av landets mest lovande stjärnskott.
Och så RMH:s och 2016 års stora, intensivt blinkande superstjärna – Silvana Imam.
Hon gör entré med två enorma väskor, fulla av hennes egna kläder och smycken.
– Jag är ganska noga med vad jag har på mig, säger hon.
Det är nästan slut på 2016 och året kan snart läggas till handlingarna. Guldkantade handlingar för Silvana Imam. Det började med att ett P3 Guld-pris för årets bästa liveakt fick göra Grammisen, Musikförläggarnas pris och QX-galans pokaler sällskap på prishyllan. I mars kom hennes album Naturkraft som följdes av tre turnéer och ett enormt följe fans. Eller snarare en rörelse – ”Imams Änglar” kallar hon dem.
När vi möts väntar den grandiosa turnéavslutningen på Nobelberget i Stockholm, med tillhörande utställning och kortfilmspremiär. En film där Silvana gestaltar sig själv. Sedan tar Silvana Imam sex månaders paus. Eller kanske snarare sex månaders påfyllning.
– Jag ska dra mig tillbaka från rampljuset. Jag har jobbat konstant i tre år, nu vill jag resa, se nya saker, uppleva, upptäcka. Jag tänker inte sätta några gränser, utan sväva i väg kreativt och se var jag hamnar.
Men även om hon ska vara ledig och fastän 2017 inte ens börjat än har Silvana Imam har redan stora planer för det nya året.
– Jag ska vila från scenen i Sverige och göra några spelningar utomlands. Men jag ska inte ta någon semester från studion. Jag tänkte hyra en ateljé och jobba med mina andra kreativa sidor. Jag vill bygga upp ett litet hus där alla idéer får sväva fritt och dit roliga, snälla, kreativa människor kan komma och hänga med mig. Och så går det upp en dokumentärfilm om mig på bio i höst, säger hon.
Filmen, som ännu inte fått en färdig titel än, har regisserats av Mika Gustafson, Olivia Kastebring och Christina Tsiobanelis och produceras av Stina Gardell och Anna Weitz. Teamet har följt med hela vägen på Silvanas resa – från fröet som såddes på antirasistiska demonstrationerna i Kärrtorp 2013 genom hela hennes framgångsaga. Under tre år har de hängt henne i hasorna.
– I början var det väldigt intensivt, jag delade mitt schema med dem och så hängde de med mig hemma och på massa andra platser. Det är en väldigt märklig grej att ha hela sin karriär dokumenterad – vem var jag ens för tre år sedan? Vem var du? säger hon och tittar intensivt på mig, men hittar själv svaren snabbt.
– Den största utvecklingen jag genomgått under de här åren är att jag har förstått vad det innebär att vara artist. Först blev jag en ofrivillig superhjälte, sen accepterade jag min roll, för att slutligen inse vad jag bryter för mark och hur jag kan använda plattformen jag skapat. Jag har också insett att jag inte behöver leva upp till föreställningarna om mig själv, utan kan vara bara mig själv. Jag kan göra en låt som Tänd alla ljus – jag vet efter gensvaret på mina liveshower att det fungerar jättebra, säger hon.
På bordet ligger en smyckesask, en sådan som vanligtvis innehåller en ring. Men i den här ligger två tandrader löständer, i guld.
– Det är mina tänder gjutna, i riktigt guld, säger hon förtjust. Guldtänderna är en fantasi som jag har förverkligat. Det var när vi gjorde omslaget till Naturkraft som jag ville ha det mest episka uttrycket, ett omslag som skulle vara snyggt även om fem år. Det blev guldtänder, en töntig barndomsdröm, men också ett hiphopspråk som jag äntligen får prata.
Hur många har du?
– Jag har fyra olika! Men ett par nya är på gång så snart sex stycken…
Plötsligt avbryts vår intervju av att en man rusar in. I handen håller han någonting stort, fyrkantigt och han har sikte på Silvana. När han är framme vid henne vänder han upp det fyrkantiga och visar – det är en ram. En guldskiva. Singeln Jag svär på min mamma har sålt i 20 000 exemplar.
Silvana skriker rakt ut. Linda Pira, som hänger i studion, springer fram och grattar.
– Det här gör mig extremt glad! Det är så fett att folk har lyssnat, den här låten är startskottet på allt…, säger Silvana.
Vad ska du göra med guldskivan?
– Jag ska ställa den på hyllan hemma, med de andra priserna och min andra guldskiva.
Det finns en prishylla alltså!
– Ja, vi har en sådan. Jag och Beatrice [Eli, Silvana Imams flickvän] har en tillsammans…
Har musiken gjort dig rik?
– Jag har aldrig varit fattig. Om man räknar bra ställt som att jag alltid har haft mat, minst tre par skor och en lägenhet, så har jag alltid haft det. Men jag är inte rik på det sättet folk definierar som rik….
Vad lägger du dina pengar på?
– Det jag unnar mig är smycken.
Silvana Imam har en ovanligt nära relation till smycken. Första gången jag träffade henne, för tre år sedan, bar hon ett smycke som täckte hennes ansikte. I dag har hon med sig två påsar, stora som necessärer, fulla av klirrande silver.
– Titta! De är som små konstverk, säger hon och tar fram en fet silverlänk. Det finns en tröst i att det är hantverk som det har jobbats på länge, som inte är slit och släng.
Hur har din rider, listan över vad du vill ha i logen när du kommer till ett spelställe, förändrats under de här tre åren?
– Under första turnén blev jag glad om jag fick vatten på scen och en handduk, jag var blygsam. Nu är det mer: basketboll, doftljus, handkrämer och vita rosor. Minst tio vita rosor, det är min grej.
Silvana har fått sitt långa blonda hår fixat i nästan en timme. Stökigt, saltvattenstrukturer och tunna flätor. Det ser tungt ut. Kläderna hon har med sig är upphängda på klädhästar och vikta i hög. Flera har ett tryck med hennes egen logga, pastischen på Nirvanas klassiska ”antismiley”. I Silvanas tappning har den långt hår och en keps bak och fram.
RMH:s kreativa boss Babak Azarmi har en tatuerad på halsen, Silvana på underarmen. Och hundratals fans har den på sina kroppar.
Det hänger en tjock, svart bomberjacka på en galge. På ryggen ett vitt tryck som med en snabb blick ser ut som en klassisk jock-jacka, en logotyp som signalerar överklassport. Men tittar man noga står det ”Järfälla Nazi Slayers” över två baseballträn i kors. Silvanas egen merch-jacka, som än så länge bara finns i ett exemplar.
– Min merch är ett statement, bär du den så tycker du vissa saker. Då säger du tydligt att du tar ingen skit, ger inte skit, du ger inte ifrån dig skit. Och du lämnar världen så som du vill leva i den. Min merch står för en tydlig vision om mänskliga rättigheter, feminism, rasism. Därmed inte sagt att man kan köpa sig till feminism bara genom att bära en tröja.
När senaste albumet Naturkraft släpptes bad Silvana Imam smyckesdesignern Göran Kling att ta fram ”Championship-ringar”, som man får när man vinner NBA-slutspelet. Både Silvana och Babak har en bakgrund inom basket och hon gav en ring till alla som varit inblandade i Naturkraft.
Under 2017 vill Silvana ägna mer tid åt att ta fram nya merch-kläder och utveckla den visuella delen av sitt artistskap.
– Jag är väldigt intresserad av kläder. Jag vill leva ut de drömmarna och testa nytt. Kreativiteten jag har i musiken stannar inte där, även det visuella är viktigt för mig. Det är en hel plattform som jag skapat för mig och andra. Jag vill att den ska rymma musik, konst och mode.
Vad kommer det att bli då?
– Vet inte riktigt än. Men jag tar fram de kläder jag tycker är snygga, de som jag skulle vilja bära. Det är ganska lyxigt på det sättet.
Hur ska du ta din musik vidare från Naturkraft?
– Musiken ska bli friare och tydligare, det vet jag. Jag vill hänga runt och träffa massa producenter, som jag gjorde i början. Jag vill åka till andra länder och gräva i deras sound. Eller så softar jag bara i en vecka. Jag vet inte än!
Många svenska musiker och producenter hänger i Los Angeles, är du sugen på den grejen?
– Det enda som lockar med LA är att min bästa kompis Jwan är ihop med Ricky Martin, som precis har friat. Jag vill åka dit och hänga i deras hus.
Sedan i januari 2016 är Silvana Imam sajnad till Sebastian Ingrossos skivbolag Refune Music. Sajningen kan verka apart. Silvana Imam är både den enda kvinnliga artisten och den enda hiphopartisten i den forne Swedish House Mafia-medlemmens stall. Men det är en viktig direktlina till stora internationella artister. Ett exempel på det släpptes redan i maj, samarbetet Axwell & Ingrosso feat Pusha T, Salvatore Ganacci – och Silvana Imam – Can’t hold us down.
– Det här EDM-bolaget har placerat mig i nya sammanhang, inte minst i Europa. Dessutom så är det väldigt kul att befinna sig omkring Sebbe Ingrosso. Jag brukar säga att jag har ADHD, men alltså, han har det gånger tre. Jag minns när vi var på väg hem från en spelning där jag hade gästat. Vi tog hans eget privatplan, klockan var sex på morgonen och jag ville sova. Men han var helt pepp, ville prata och hade hundra idéer!
Du har en del spelningar i Europa under nästa år – kommer du att släppa en skiva på engelska nu?
– Nej. Sebbe tycker också att jag ska köra på engelska, men jag är inte intresserad av det.
Ett annat överraskande samarbete kom under hösten när Silvana Imam gjorde en officiell remix med nya verser på Håkan Hellströms Du fria. När vi pratar om låten berättar Silvana att hon inledde 2016 med att säga att ”i år ska jag göra någonting med Håkan Hellström”. Drömmen blev verklighet efter Håkans spelning på Ullevi i somras.
– Vi träffades efteråt och han sa: ”Åh, du skulle varit med på scen, jag kom på det försent!” Men när han skulle göra en remix så frågade han mig. Och Håkan är en artist som jag lyssnat mycket på.
Låten med Silvanas rap är en uppfriskande uppdatering av Håkan Hellströms musik – en helt ny innebörd och ett nytt perspektiv och tempo i den klubbromantiska låten. När Håkan första gången hörde Silvanas version av låten skickade han henne ett sms. Hon gjorde genast en skärmdump på meddelandet, som hon sparat. Hon letar upp det och läser:
– ”Hej Silvana, jisses vad grym du är, blev hel knockad… Sicka rader, beatet och allt… Kram kram kram från Håkan”, läser Silvana.
Stort! Vem ska du samarbete med 2017?
– Min dröm är Madonna. Och Kanye.
Madonna har ju jobbat med Avicii – och samplat ABBA, så… Om du bara säger det kanske det händer, som med Håkan.
– Hahaha. Ja. 2017 ska jag göra något med Madonna.
Fotograf Pierre Björk. Stylist Petter Lundgren. Hår Jacob Kajrup/Adamsky MGMT. Grooming Linda Sundqvist/Adamsky MGMT.
