SVT:s stora backlash
Efter avslöjandet om att Cecilia Stegö Chilò fuskat med tv-licensen fick Radiotjänst ta emot en malström av tv-innehavare som ”glömt” att betala sin avgift. Public service-tv hade inte kunnat be om en mer effektiv pr-kampanj – och Sveriges Television hade inte kunnat drömma om bättre flow i mediedebatten inför den gångna helgens jubileumsgala för att fira tv:s första 50 år i Sverige.
Men om du som jag i lördags ägnade två timmar av ditt liv som du aldrig får tillbaka åt att titta på eländet så har förmodligen även du nu bytt sida och anslutit dig till Stegö Chilò och hennes licensvägrande partikamrater. Man hade ju hemskt gärna velat vara med på SVT:s planeringsmöte inför 50-årsfirandet:
”Okej, vi ska sammanfatta 50 år av svensk television! Någon som har några idéer?”
”Tja… Vad tror ni om att visa en alldeles fantastisk kavalkad av klassiska klipp ur SVT:s arkiv från 1956 till 2006?”
”Hm, nja, nej, vi måste göra något mer ungdomligt. Vi får inte kännas mossiga bara för att vi fyller 50. Vad tror ni om att köra en gala istället?”
”Hur tänker du nu?”
”Ja, alltså, en livegala med en massa artister som går hem i stugorna… typ Björn Skifs.”
”Skifs? Lever han?”
”Ja för fasen, han kan komma upp på scenen och låtsas åka moped i fem minuter.”
”Grym idé, folket älskar sånt! Och så kan någon imitera moppeljudet live. Han den långe från Galenskaparna... eller tycker ni att han för edgig?”
”Ja, kanske lite. Men det tar vi igen med Barbados-Magnus och nån av Pernilla Wahlgrens ungar.”
”Yes, nu är vi fett på g! Men vi måste ge kidsen något också. Vad tror ni om Soundtrack of our lives?”
”Börjar inte han Ebbot bli lite för gammal?”
”Nä, han är bara 40. ”
”Jamen… då så, perfekt. Be Adaktusson lämna in kavajen på kemtvätt bara så kör vi!”
Markus Kylén
Cafés redaktionschef skriver om tv på www.cafe.se varje tisdag.
