Alicia Vikander om pinsamma sexscener – och Skarsgårds frieri

Hon klarade hoppet till Hollywood. Nu väntar nästa steg. Exklusivt för Cafés Victor Johansson berättar Alicia Vikander vargattacker och Alexander Skarsgårds oväntade frieri.

Victor Johansson  |  Publicerad 2013-03-06 11:59  |  Lästid: 8 minuter

När stormen dyker upp i horisonten börjar Alicia Vikander springa. Nedför berget, över stenar och genom buskage flyr hon för livet, iklädd sin medeltida kostym: spetsiga skor, snörade skinnbyxor och korsett.

Här, uppe i Albertas bergstrakter i västra Kanada, skiftar vädret fort. Och när Alicia Vikander nu rusar nedför berget ihop med Jeff Bridges, Julianne Moore och resten av det skräckslagna filmteamet gör hon det utan att veta vart de är på väg.

– Det var sista inspelningsdagen av The seventh son, berättar Alicia Vikander. Vi skulle filma en slutscen på toppen av ett berg. Plötsligt ser vi ett oväder som rör sig snabbt och säkerhetskillarna skriker: ”Blixtarna kommer slå ner om tio minuter!” De hade sagt vad vi skulle göra om det blev kris, men normalt sett lyssnar man ju inte på sådana genomgångar. Det ångrade jag när jag stod där och de sa: ”Nu gör vi precis som vi gått igenom!”

Vad hände?
– Det enda sättet att komma upp dit var med helikopter och de fick inte flyga i oväder. Vi kunde alltså inte bli hämtade. Så vi var tvungna att springa så långt att vi kom nedanför ovädret. Det var bara att packa ihop, lämna kamerautrustning för flera miljoner och skynda därifrån. Sen kom störtregnet. Alltså ett hällregn med hagel och blixtar och dunder. På grund av blixtarna var hela teamet tvungna att krypa in under buskar. Efter 45 minuter fick vi gå upp igen och då kom ovädret tillbaka, så då fick vi springa tillbaka igen. Detta skedde tre gånger. Jag var helt genomsur. Först efter sex timmar kunde vi flygas ner.

Vad gjorde Jeff Bridges?
– Han hade med sig sin gitarr och hade hittat en plastpåse. Så han satt där under med sin dotter och spelade countrylåtar. Det var sista dagen så det blev ändå en fin avslutning på hela inspelningen.

Alicia Vikander ler åt minnet där hon står i fönstret på sin Grand Hotel-svit och blickar ut över Stockholm. Hon överlevde inspelningen av Hollywoodproduktionen The seventh son – en storslagen fantasyfilm med Oscarsnominerade Sergey Bodrov som regissör och svensk premiär i februari – och befinner sig nu i Sverige för att hälsa på familjen.

– Jag längtar efter att ha en lägenhet. Det är roligt att bo på fina hotell, men det blir väldigt ensamt.

Hur hanterar du ensamheten?
– Ska jag bo på samma hotell längre än två veckor så brukar jag se till att ha ett kök så att jag kan laga mat. Att stå i ett kök känns som att man är ledig och är hemma. Och kommer jag hem till Stockholm så brukar jag crasha någons kompis lägenhet och bjuda dit folk på middag som om det vore mitt eget hem. Att få resa och bo på fina hotell är ett privilegium, men som med allt annat är det inte lika roligt att göra själv.


Raketkarriär. Endast 24 år gammal har Alicia Vikander etablerat sig på den internationella filmkartan.

* * *

Hon har stämt träff med Café för att prata om sin nya storfilm: Anna Karenina. Filmatiseringen av Lev Tolstojs 1800-tals­klassiker, med Keira Knightley och Jude Law i övriga huvudroller, har eleverat Alicia Vikander från svenska dramafilmer med Samuel Fröler till topp­skiktet av många Hollywood­regissörers önskelista.

I en film som riskerade att bli ännu ett torrt kostymdrama gjuter Alicia Vikander på egen hand liv i påklistrade polisonger, cylinderhattar och överhörda konversationer från köket.

Något kritikerna tycks vara rörande överens om.

The Independent beskrev hennes rollprestation som en ”häpnadsväckande förvandling” och filmmagasinet Empire kallade hennes kärleksscen med Domnhall Gleeson för ”den mest rörande i år”.

– Eftersom jag och Domnhall kände varandra sedan tidigare gick det väldigt lätt. Under 20 minuter tyckte jag verkligen att han var den mest glänsande prinsen i världen. Det var en härlig känsla när vi satte scenen. Vi tittade mot varandra: ”Kändes det lika bra för dig som för mig?” En sexscen är bara teknisk, man vet inte vad man har gjort, det är bara pinsamt och hela gruppen som står runtomkring tycker att det är jättejobbigt. Så det är skönt att få göra en kärleksscen, för där handlar det bara om att ha en bra personkemi.

Både Anna Karenina och din karaktär Kitty får kämpa med kärleken. Har du själv gått på nitar?
– Fan, det tror jag alla har! Det är en klyscha, men man lär sig av att göra fel och gå på tabbar. Man kanske gör dem en gång till, men sen försöker man hålla sig borta …

För den 24-åriga Göteborgstjejen som slog igenom med dramat Till det som är vackert 2009 tog karriären fart när hon flyttade till London 2011 för att spela in Anna Karenina.

En stökig tid när hon delade lägenhet med kompisarna i hyllade electropopduon Icona Pop.

– Vi var fyra tjejer och två sängar. Vi hade ett jävligt skitigt kök utan bord och stolar. Det var verkligen en bachelorette pad. Grisigt som fan, kan jag säga. Så bodde vi i ett halvår.

Men två sängar – vad gjorde ni om någon av er gick hem med någon från krogen?
– Det hade vi redan gått igenom. Om det skulle ske fick övriga tre ligga i en säng.

Vännen och ena halvan av Icona Pop – Caroline Hjelt – minns tiden:

– Vi bodde tillsammans under en period när det hände mycket i båda våra liv och då var det skönt att man kunde supporta varandra. Vi har varit ett stöd i varandras karriärer. Nu träffas vi i olika delar av världen när vi har tid, senast var det New York och innan dess var det Paris. Vi brukar kunna matcha in våra resor.


Högaktuell. Just nu väntar två filmer för Vikander: Hollywood-
fantasyn
The seventh son samt svenska dramat Hotell.

* * *

Alicia Vikander har krupit upp i en sammetsröd divan med en klase vinbär och är plötsligt slående lik den ryska societetstjejen hon porträtterar i Anna Karenina. Hon biter av ett bär och börjar berätta om den dramatiska inspelningen i Ryssland.

– Det var helt galet. Vi åkte till Sankt Petersburg och tog sen ett niotimmarståg rakt norrut. Sen var det fem timmar i en buss, en buss utan värme som inte ens hade fått åka på vägarna i Sverige. Därefter åkte vi svävare en timme ut på isen till ingenstans. Kitsy Island heter det. Vi skulle egentligen ha bott på hotell och åkt ut till ön varje dag, men eftersom isen inte var tillräckligt tjock på vissa delar så vi fick bo ute på öarna. Det var små fiskestugor som de aldrig hade prövat att värma upp. Det var nio grader och vi hade inte varmvatten, så vi duschade inte på fem dygn.

Finns det inte vilddjur där ute?
– Det… finns det. Det var en kille i filmteamet som skulle gå på dass och sen inte kunde komma ut för att han omringades av vargar. Han gick ut för att kissa och satte inte på sig alla ytterkläder. Efter tio minuter hade han fortfarande inte kommit tillbaka och vi undrade var han var. Då stod han och skrek och bankade, det var flera vargar utanför dasset. Har man inte upplevt 38 minusgrader är det svårt att föreställa sig hur kallt det är.  I en sån kyla handlar det om sekunder. Fem sekunder med handen utanför handsken så slutar motoriken att fungera. Så här såg mina händer ut, för huden blir så hård.

Vikander sträcker fram en hand med mörka, skorpliknande märken.

Hur fick ni bort vargarna?
– Vi hade säkerhetsvakter med oss. Och så fort det är mer än en människa blir vargarna rädda och försvinner. Men är det bara en person känner de att de kan ge sig på en…  Killen i filmteamet fick åka iväg och få sjukvård för köldskadorna efteråt.


Pojkflicka. 2011 utsågs Vikander till en av  Europas ”shooting stars”. Juryn bländades av hennes rolltolkning i Till det som är vackert – ”från klumpig pojkflicka till förförisk receptionist”.

* * *

Närmast väntar en kär återförening med regissören Lisa Langseth för Alicia Vikander. Tillsammans gjorde de guldbaggebelönade Till det som är vackert och nu har duon förlöst filmen Hotell ihop. Ett drama om en 27-årig tjej som förlorar allt och börjar i gruppterapi.

– Logistiskt skiljer det sig jättemycket mellan svenska och utländska produktioner. Vi var 30 personer på Lisas film och 600 personer på The seventh son.

Hur såg din trailer ut i The seventh son?
– Som en svit på en Finlandsfärja. Två jättefåtöljer, vardagsrum och kök.

Och i Sverige?
– Då byter man om på någon Statoilmack. Eller en toalett.

Känner du inte: ”Vafan är det här?”
– Nej, jag känner mig lika malplacerad i den där trailern som jag gör på en Statoilmack. Det är en annan form av arbete bara. Något som är skönt i Sverige är att man är så nära alla i teamet. Det är en annan intimitet i arbetsgruppen. Det kan vara kul att åka häftiga flygplan, men där vet man inte ens vad alla heter.

Blir det ensamt?
– Det var en period när de andra var iväg och spelade in och jag var ”on hold”, ensam i Vancouver. Det gick sju dagar utan att jag pratade med någon. Det har jag aldrig varit med om i mitt liv. Sjätte dagen höll jag på att bli knäpp och tänkte: ”Finns det nån hotellbar här i stan där jag kan sätta mig och prata med bartendern?”

I Hotell checkar karaktärerna in på olika hotellrum för att återuppfinna sig själva. Kan du känna igen den frihetskänslan i ditt eget hotelliv?
– Det är klart att det är en kittlande känsla att man kan kasta grejer omkring sig, dricka upp två flaskor vin, hälla ut jordnötter och så kommer man in två timmar senare och det är som om ingenting har hänt.

Det är en del känslomässigt tuffa scener i Hotell.
– Ja, det är som att springa ett maraton. Det är nästan fysiskt. Natten innan har jag puls för jag vet inte om min kropp kommer att klara det. Sen när man väl har gjort en sån krävande scen är det en enorm endorfinkick. Man får släppa ut känslor som man inte släpper ut annars och ibland kan jag vara förundrad över hur nära de ligger mig.


Ren talang. För två år sen delade Vikander lägenhet i London:
”Vi var fyra tjejer och två sängar. Grisigt som fan.”

* * *

Trots att Alicia Vikander bara är 24 år – de flesta i  hennes ålder backpackar fortfarande runt i Khao Lak – är hon säker på att det är skådespeleriet hon ska ägna sitt liv åt.

– Men jag är fortfarande rädd att jag plötsligt inte ska få fler jobb. Jag blir lika glad varje gång jag får en ny roll. Men samtidigt, fan, jag vill inte veta vad jag gör om tio år. Om jag inte hade varit skådespelerska? Tja, jag kom in på juristlinjen och var nära att börja. Det hade varit intressant att se hur det hade blivit, haha.

Svensk film är ganska kritiserad här på hemmaplan. Vad tycker du själv att den håller för kvalitet?
– Jag har själv haft den idén, men dåliga filmer görs i alla länder. Det är ju bara de bästa utländska filmerna som tar sig till Sverige. Jag är ganska stolt över svensk film.

Du blev utsedd till ”shooting star” vid Berlins filmfestival 2011. Motiveringen löd: ”From tomboy to temptress, from street kid to secretary, Vikander shows a sheer range in her big-screen debut that’s utterly hypnotic.” Vad har det betytt för dig?
– Jag tror inte själva priset har gett mig några roller. Anna Karenina var redan på gång då. Men det är ett väldigt fint pris och en stor ära.

Du måste berätta om hyllade A royal affair där du spelar mot Mads Mikkelsen. Du lärde dig danska flytande?
– Jag sa till regissören att om du ger mig chansen så flyttar jag till Köpenhamn i två månader och lär mig danska. Sedan fick jag panik när han gav mig rollen. Först blev jag jätteglad och grät av lycka på mitt hotellrum i Köpenhamn. Sen satte jag på tv:n och mina glädjetårar gick över i hysteri. Jag fattade inte ett ord av vad de sa på skärmen. På så sätt är jag dumdristig, jag tänker mig inte för. Men det gick ju bra till slut.

Du har varit ganska förskonad från paparazzis hittills? Minns du första gången du såg bilder på dig själv?
– Ja, det var i USA. Det var bilder på mig i några jävla tights klockan fem på morgonen och jag stod utanför min trailer och kollade upp i himlen. Jag vet inte vad jag gjorde, stod och tänkte på något. De måste ha monsterobjektiv för många bilder var tagna från flera hundra meter. Det var en hopplös bild, det såg bara ut som att jag svalt något konstigt.

Det har skrivits om din och Alexander Skarsgårds påstådda romans. ”Det är definitivt på riktigt”, skrev bland annat Star magazine.
– Ja, vi ska gifta oss såg jag! Jag skrev till honom: ”Jaha Alexander, jag såg att du ska fria till mig.” Det är bisarrt att läsa. Vi är goda vänner. Som alltid utomlands, det är samma sak om man träffar andra svenskar på charter i Thailand, så hänger man om man springer på varandra. Vi är ett gäng som möts upp och går ut och käkar middagar ihop.

Hur mycket festande är det annars i ditt liv?
– I Vancouver hittade vi en rodeobar där jag var uppe på tjuren och drack shots. Och så hittade vi ett ålderdomshem där de hade rockklubb där vi började hänga. Ju mer opretentiöst det blir, desto roligare!

Foto: Pierre Björk

Texten är publicerad i Café nummer 1/2013.

Se när Alicia Vikander firar jul med Will Ferrell – på svenska – hos Jimmy Fallon julen 2015 >

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 13:48