Vilka likvakor!
Den svenska televisionens bristande kunskaper i konsten att direktsända har aldrig manifesterats tydligare än när Fredrik Reinfeldt intog scenen på moderaternas valvaka. Vad gör SVT? Låter ljud och bild ligga kvar på Wille fucking Crafoord. I stället för Reinfeldts första offentliga ord som blivande statsminister – hela valrörelsens kulmen – fick tittarna höra en kackig liten visa. Helt befängt.
TV4 misshandlade inte segertalet på samma sätt, men ingen av kanalerna lyckades egentligen koppla greppet om valnatten. Fyrans studio var märkligt folktom, och sändningen slets sönder av de onödigt långa lokal-tv-segmenten. SVT:s stora akilleshäl, bortsett från den parodiska hanteringen av Reinfeldts entré, låg hos programledaren Sverker Olofsson. Han spred uddlösa frågor runt sig, lade in ett ”så att säga” i varannan mening och började samtala med alla nya gäster utan att presentera dem. Om den insatsen hade skärskådats i Plus skulle Sverker ha slängt sig själv i soptunnan.
Trots detta var dock SVT:s valvaka möjligen den något mindre dåliga av de två. Sören Holmbergs statistiska analyser är alltid fängslande – och den store KG Bergströms korta utfrågningar av partiledarna höll sedvanligt hög, relevant klass. Dessutom adderade kameran i sminkrummet en välbehövlig dos dämpad dramatik. Sekvensen när Göran Persson lämnade logen samtidigt som Fredrik Reinfeldt just hade satt sig var nästan filmiskt symbolisk.
Den i särklass bästa underhållningen pågick annars, som vanligt, i bakgrunden – på skärmarna där partiernas efterfester skymtade förbi. Har alltid älskat att se salongsberusade valarbetare dansa illa, men i år överträffade de sig själva: det såg ut som ett surrealistiskt högstadiedisko. Mer sånt i framtida tv-vakor, please, så har vi åtminstone lite social slapstick att roa oss med när programledarna ballar ur.
Markus Kylén
Cafés redaktionschef skriver om tv på www.cafe.se varje vecka
