Annons
Annons

Filterbubblan är inte alls så farlig som du tror

Filterbubblan är en enkel förklaring på Donald Trumps framfart, Brexit och växande sympatier för Sverigedemokraterna. Men det finns inga belägg för den, skriver Cafés Björn Werner.

Björn Werner

 

Jimmie Åkesson tar i hand med Anna Kinberg Batra under Agenda i SVT.

Om det är något alla i min filterbubbla är överens om är det att filterbubblor är farliga. De ses i min feed som självklara och viktiga faktorer till Brexits framgångar, Trumps maktövertagande och SD:s skyhöga siffror. Det naturliga steget är därför, resonerar man godhjärtat, att spräcka hål på bubblorna och låta sanningsserumet sippra in. Mer fakta! Mer viralgranskning! Möt rasisterna på plats i deras Facebookgrupper!

Annons
Gilla Cafe.se på Facebook

Men tyvärr är det inte så enkelt. Ryktet om filterbubblornas farlighet är nämligen kraftigt överdrivet. Faktum är att det finns väldigt lite bevis för att filterbubblor har någon större effekt alls på hur folk tycker och röstar.

Kanske beror det för att filterbubblan är en så förförande enkel förklaring på alla svåra problem.

Liksom. Det är ju lätt att komma ihåg att förr läste folk samma dagstidningar och såg på samma program på TV. Då hade alla samma världsbild. Det var bra, för då gick man och röstade utifrån samma grundförståelse av hur världen fungerar. Genom alternativa medier och Google och Facebooks algoritmer får nu folk istället olika världsbilder, oavsett om de vill det eller ej. I en bubbla är invandringen bara ett farligt hot. I en annan är invandringen en möjlighet och en viktig uppgift.

Det går faktiskt att göra förklaringen ännu enklare: Personer som bara läser rasistiska texter blir rasister. Personer som bara läser antirasistiska texter blir antirasister.

Men så verkar det alltså inte vara.

Låt oss börja med att titta på Sverige. Senast tillgängliga siffror (2014) visar att den vanliga SD-väljaren inte längre var en väldigt arg ung man. Det var istället en ganska ordinär, arbetande man över 50 år. Hos de yngre väljarna rasade istället partiet snabbt. En annan sak som rasade snabbt hos unga var läsandet av papperstidningar. Bara 25 procent av 20-34-åringarna läste 2014 papperstidningen. I den största SD-gruppen, de över 50, bläddrade däremot rykande 66 procent av gruppen nyheter varje dag.

SD-sympatierna sjunker alltså bland unga, som använder internet mest. Sympatierna ökar hos de som läser papperstidningen mest. Jag säger inte att det här är några färdiga slutsatser, men det är inte ett resultat som hjälper de som tror på filterrasism. Men om man vill vara riktigt jobbig, och det vill man ju gärna, kan man alltid säga: ”Men de där 34 procent som inte läser tidningen kan ju vara de som också röstar på SD. Det vet vi ju faktiskt inte. Kan vi inte få fortsätta drömma om farliga bubblor då?”

Nej. Vetenskapen är nämligen rätt entydig på området: det finns inga belägg för att filterbubblor leder till polariserade åsikter. 2016 granskade exempelvis tre forskare 50 000 personers webbhistorik (som studieobjekten fascinerande nog släppt ifrån sig). Forskarna kunde konstatera att artiklarna som delades i sociala flöden och när man googlade å ena sidan var mer ideologiska än nyhetsartiklar på en nyhetssajt. Å andra sidan var chansen att man i sociala medier och via Google bemöttes av en rad olika åsikter som också var helt emot ens egna mycket större än på en enskild nyhetssida. Och dessutom: de allra flesta följde fortfarande nyheterna på helt vanliga nyhetskanalers startsidor.

Alltså: folk lever inte alls i någon vakuumförseglad filterbubbla. Det finns därmed ingenting att spräcka hål på. Bara åsikter att diskutera.

Oj då. Där sprack visst min filterbubbla.

Vill du veta mer om filterbubblan? Kolla de här länkarna

Fragment

Filter bubbles, Echo chambers, and online news consumption

Should we worry about filter bubbles?

Annons

Dela (28)
Tweeta

Annons


Laddar