Under en skådespelarkarriär som sträcker sig över fyra decennier har den alltid underhållande Nicolas Cage hunnit med mycket. Från att ha varit lite av en lovande outsider i Coppola-familjen under 80-talet blev han under 90-talet en av Hollywoods riktigt stora filmstjärnor, mycket tack vare den Oscarsvinnande insatsen i Leaving Las Vegas.
Sedan kom 00-talet där det fanns vissa toppar (som den skruvat härliga Adaption där Cage spelar mot Meryl Streep och sig själv) men även många dalar, som totalfiaskot Wicker Man. Fler dalar och fler filmer blev det under 10-talet. Många fler filmer.
Sedan 2010 har Cage spelat i 45(!) filmer och nästan samtliga bidragit mer till Cages status som vandrande meme än till hans rykte som en kompetent skådespelare. Såg man Cages namn på en rollista visste man att det här skrattar man åt, inte med. Men 2018 kom en rulle som faktiskt var bra, där Cage var bra: ultravåldsthrillern Mandy. Sen kom nästa höjdare, den mystiska Color out of Space och det verkade som att Cage fortfarande kunde annat än att bara spela totalt bindgalen.
Själv verkar han aldrig ha tvekat. ”Det finns en missuppfattning, bland kritiker eller till och med i Hollywood, om att jag bara kan göra överdrivna karaktärer. Eller vad de skulle kalla att spela över… tja, det är helt helt och hållet falskt.” Sa skådisen i en intervju med The Guardian 2013. Efter de stabila insatserna i Mandy och Color out of Space började man tro på honom, fram till att trailern för nya Pig kom ut.
För hur kan en film där Nicolas Cage spelar en skäggig skogsgubbe med stripigt hår som letar efter sin bästa vän, en gris, vara bra? Kan en film där trailerns främsta replik är ”Where’s my pig?” verkligen vara bra? Det kan den tydligen.
Enligt sajten Rotten Tomatoes, som samlar recensioner från kritiker och slår ihop till ett betyg, är det här Cage bästa film någonsin. Med en Tomatometer-poäng på 97 procent är den långt mycket bättre än den Oscarsvinnande Leaving Las Vegas (90 procent) och till och med bättre än hyllade Nomadland (94 procent).
I Pig spelar Cage karaktären Robin, en tidigare stjärnkock som lämnat lyxkrogarna för ett eremitliv i vildmarken med en tryffeljagande gris som enda vän. När grisen stjäls tvingas Rob lämna sin självvalda exil och återvända till världen han lämnat för att leta upp sin älskade gris. Men vad som låter som, och vad man förväntar sig med Cage i huvudrollen, en historia om blodig hämnd är istället en stillsam melankolisk och vacker film där Cage är lika magnetisk som vanligt men utan det där överspelandet.
Precis som Robin har även Cage valt att lämna de stora scenerna. I en intervju med Variety säger Cage att ”Jag känner att jag gått in i min egen vildmark och lämnat den lilla stan som är Hollywood. Jag vet inte exakt varför Rob lämnade sin stjärnstatus, det förklaras aldrig riktigt, och jag gillar det med filmen. Men för mig, jag vet inte om jag skulle vilja återvända. Jag vet inte om jag skulle vilja göra en till Disney-film. Det vore skrämmande. Det är ett helt annat klimat, det finns mycket rädsla där.”
Cage har gått den långa vägen och trots sina många snedsteg är det en skådespelare och profil som, till skillnad från många andra skådisar, även är underhållande som privatperson. Nästa år kan vi få se mer av Cage då han ska spela rollen som sig själv, på jakt efter en roll i en ny Tarantino-film för att fylla på sina tomma fickor, i The Unbearable Weight of Massive Talent som förväntas släppas i april 2022.