Hela Sveriges pophype Oskar Linnros om stiletter, kroppskomplex, bittra mejl och varför artister borde sluta gnälla om pengar. Intervju av Jonas Sandberg. Tidigare i Café 8/2010.
* * * * *
I januari kommenterade du ditt kommande skivsläpp med ”det kommer att gå skitbra”. Nu är skivan ute. Hur har det gått?
– Skitbra. Det är kul. Jag är lite överraskad över hur bra det har gått.
Hur många låtar hade du att välja på?
– Jag hade 300 – 400 låtskisser. Jag kan skriva bakgrundsmusik på en dag men sedan gäller det att göra låtar av dem. Att skriva texter och sätta ihop den med musiken. Det är det svåra. Jag har kanske tio texter inom mig som jag kan få fram till varje produktionsperiod.
Vilken period var du i när du skrev Vilja bli?
– En jobbig period. Jag var ensam och singel för första gången på länge. Det var förvirrande. Men jag hade kul också. Det var en sturm und drang-period.
När du fick nya skivan i din hand firade du med en whisky. Fylleskriver du på Facebook?
– Nej, det passar jag mig för. Men jag har dåligt morgonhumör. Då skickar jag korta mejl utan kommateringar och skäller ut folk.
Ber du om ursäkt vid lunch?
– Nej, de brukar förtjäna det.
Du står i svartmålad bar överkropp på skivomslaget till skivan. Vad fick du det ifrån?
– Vi letade i nästan ett år för att hitta rätt uttryck till skivan, och vilket namn jag skulle ha. Till slut blev det bar överkropp för att skivan kändes personlig. Det är bara jag. Sedan valde vi svart för att det är snyggt. Fast det tog några dagar att bli ren, jag förstörde några skjortor och lakan på det där.
Så artisten Oskar Linnros kunde ha haft ett annat namn?
– Jag funderade på det. Ett tag var jag inne på Rothstein, ett judiskt släktnamn som min farmor hade. Men när skivan växte fram blev det tydligt att jag skulle göra den i mitt eget namn. Det var nog det bästa beslutet jag tog.
Brukade du gå runt och göra Sundbybergs gator osäkra med en stilett i bakfickan?
– Ja, annars hade jag inte skrivit det. Jag hade stilett men gjorde inte mycket med den. Jag var egentligen en tunnis. Fast det var en ganska tuff period kring högstadiet, det var rätt hårt.
Du skriver en del skönlitterärt?
– Det är någonting jag vill utveckla i framtiden. Jag har gått kortare skrivarkurser och skrivit några noveller. De bästa heter Inför en tid, tre noveller som handlar om olika förhållanden på 70-, 80-, och 90-talet och hur de påverkas av sin tid och samhället runt omkring. Jag gillar amerikansk arbetarklasslitteratur som Charles Bukowski och Jack Kerouac. På drift är riktigt bra.
Vad är du stoltast över i din karriär?
– Att några av låtarna har blivit så stora. Dels personliga låtar som Ack Sundbyberg och Från och med Du men också Snooks Längst fram i taxin med sitt feministiska budskap. I långa loppet tror jag innehållet i texterna går fram. Nationalteatern med sina texter kanske sågs som tuggummi-musik på sin tid, men i dag är det någonting annat.
Delad glädje ska vara dubbel glädje, men det måste vara bättre solo. Mer uppmärksamhet, mer pengar, mer fans, mer…?
– Det är roligare solo. Med Snook var det jag och Daniel mot världen, nu är det istället jag med världen. Nu delar jag glädjen med mina vänner och min familj. Sedan är det administrativa enklare när jag fattar alla beslut.
Efter framgångarna med Snook började du producera åt bland andra Petter och Veronica Maggio. Varför det?
– Det blev en språngbräda mot någonting annat. Det handlade inte bara om att supa och… ja, skriva autografer som det var med Snook. Jag kunde ta hjälp av en duktig vokalist som Veronica Maggio och pröva mina idéer. När det gick bra ville jag göra samma sak för mig själv.
Från och med Du handlar om en kraschad relation. Många antar att den delvis handlar om din relation med just Veronica Maggio. Stämmer det?
– Nej.
Hur påverkas du av uppbrott?
– Skitmycket, men jag försöker använda mig av det. Fast bara för att jag sjunger om kärlek på svenska tror alla att det jag sjunger är helt självbiografiskt. Så är det inte.
Saknar du någonting från hiphop-genren?
– Nej. Jag saknar ingenting. I dag känns det som att hiphop handlar om att sälja läsk och vitaminvatten. Den spelar inte samma roll i populärkulturen i dag som den gjorde när jag växte upp.
Inför ett pr-gig i Göteborg varnade du dina fans för att du ”var kortare i verkligeten”. Hur lång är du egentligen?
– 172 centimeter.
Har du haft komplex för din längd?
– Inte komplex, men det har format mig mycket. Det är nog det som har haft störst påverkan i mitt liv. Som kortväxt måste du stå upp för dig själv och inte backa för någon.
Hade Vilja bli låtit annorlunda om du var 192 centimeter lång?
– Ja, helt annorlunda. Biggie Smalls låtar tillbakalutad för att han var så stor, Prince är mer utåt och högljudd för att han är så kort. Hade jag varit lång skulle det antagligen inte ens ha blivit någon skiva. Då hade jag gjort någonting annat.
Det sägs att din favoritlögn är dödsfall. Har du haft mage att dra den någon gång?
– För länge sedan jobbade jag som truckförare på ett företag som utnyttjade sina anställda. Då körde jag den lögnen för att slippa jobba. Den gick hem, och jag ångrar det inte. De förtjänade det.
Tjänar du lika lite på Spotify som alla andra artister påstår sig göra?
– Jag är faktiskt trött på allt gnäll om att det inte går att tjäna pengar som artist. Det går visst, du kan tjäna pengar på skivförsäljning, på livespelningar, från Stim. Däremot är det svårare att tjäna pengar på dålig musik och du blir inte längre miljonär på första skivan. Men det är så det ska vara. Musiken blir bättre av det. Förut var det för lätt att tjäna pengar på musik.
Annars drar många artister in degen på reklamfilm.
– Jag har gjort musik till en del modeshower, och skrev åt Landet Brunsås som gick på Sveriges Televison. Men så mycket pengar handlar det inte om. Det är bättre att göra musik man själv gillar och få en massa spelningar på Spotify.
FAKTAFIL
Namn: Hans Oskar Linnros.
Född: Den 15 augusti 1983.
Familj: Syster, mamma och pappa med respektive.
Karriär: Utgjorde tillsammans med Daniel Adams-Ray hiphopduon Snook som slog igenom med skivan Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit (2004) och uppföljaren Är (2006). Var med i gruppen Maskinen och producerade Veronica Maggios hyllade skiva Och vinnaren är (2008).
Aktuell: Gjorde våren 2010 solodebut med skivan Vilja Bli och singlarna Ack, Sundbyberg och Från och med Du.