Sogndal, Norge
Precis utanför studentstaden Sogndalsfjöra på norska Vestlandet ligger det lilla skidområdet Hodlekve. Tre släpliftar och ett par barnliftar är allt som erbjuds, men den begränsade infrastrukturen till trots finns här fantastiska möjligheter för fin skidåkning.
Sogndal är ett av Norges mest pålitliga snöhål, och när det stormar som bäst kan skogsåkningen bland björkarna ner mot Riksvei 5 i Sogndalsdalen vara jämförbar med skogsåkningen på Hokkaido i Japan. Förutom åkningen kring Hodlekve finns mängder av toppturer i Sogndal och närliggande Jostedalen, så ett besök i denna vackra del av Norge kan varmt rekommenderas.
Gargellen, Österrike
Ett par dalgångar öster om den stimmiga skidgiganten St. Anton, precis intill den schweiziska gränsen, känns det nästan som om tiden har stannat. Där, längst in i en sidodal till Montafondalen, ligger Gargellen – en av Österrikes och Alpernas bortglömda pärlor.
Med långa pister, lättåtkomliga off-piståk och fina turmöjligheter är gemytliga Gargellen väl värt ett besök. Märkligt nog är detta coola ställe fortfarande såpass okänt att det sällan blir liftköer och snön räcker längre än på de mer populära ställena intill. Det finns ett otal klassiska turer att göra i området, bland annat Madrisa Rundtour, om du vill knata i väg lite längre. Anlita en lokal bergsguide – det finns flera i Gargellen.
Montgenèvre, Frankrike/Claviere, Italien
Precis vid den fransk-italienska gränsen, en knapp halvtimme norr om Briançon, ligger Montgenèvre och Claviere. I denna snöiga region med branta nordsidor ligger de två små skidorterna på var sin sida om gränsen och det 1 854 meter höga Col de Montgenèvre-passet.
På Napoleons tid utkämpades blodiga strider här i bergen, men nu kan man lugnt åka skidor över gränsen och få det bästa av två världar. Rännorna och branterna i Montgenèvre – och skogsåkning bland glest placerade lärkträd, liksom maten och kaffet, i Clarviere – det är inte så mycket svårare än så. Perfekt utflyktsmål om du spenderar en vecka i La Grave, Serre Chevalier eller Sestriere, som alla ligger inom drygt en timmes bilfärd.
Les Marécottes, Schweiz
Schweiziska Les Marécottes ligger i Trientdalen, mellan de populära jättarna Verbier och Chamonix, men inte utefter den vanliga bilvägen som de flesta tar över passet. I stället kör man en brant liten väg upp från Martigny eller, ännu hellre, anländer med tåg från samma stad eller från Chamonix. Den lilla mysiga byn är sömnig – förutom ett par hotell, en restaurang, en matbutik och en sportaffär finns inte mycket. Även skidområdet är litet, men de tre liftarna ger tillgång till kul och utmanande terräng.
Marécottes läge, mellan några av Alpernas högsta bergstoppar, gör att skidområdet ofta får imponerande mängder snö. Det märks inte minst på den häftiga terrängen som syns ovanför liftarna. Branta klippor som blir så draperade med snö att det bildas Alaska-liknande formationer. Denna terräng har gjort Marécottes känd, inte minst genom filmer med den lokala hjälten, brantåkaren Jérémie Heitz – känd som en av världens främsta friåkare. Liftköer är ett närmast okänt begrepp i Marécottes, speciellt under veckodagarna. De flesta besökarna kommer upp under helgerna från Martigny och de andra små städerna i Rhônedalen.
Alagna, Italien
Alagna i Valsesiadalen har förblivit en doldis dit bara de mest inbitna letar sig. På sydsidan av Monte Rosa, Alpernas näst högsta bergsmassiv med sina 4 634 meter, är Alagna omgivet av gigantiska berg, korridorer och glaciärer. Terrängen är storslagen, åken är långa och äventyren behöver inte delas med speciellt många.
Alagna är genuint, trevligt och traditionellt. Här finns inga lyxiga butiker eller designhotell, men du hittar god mat, vinbarer och ett par klassiska hotell. Sedan 2004 är Alagna sammanbyggt med Gressoney och Champoluc i det gigantiska Monterosa Ski, men märkligt nog har det inte förändrat saker och ting i Alagna nämnvärt. Om du åker till Alagna, gör dig själv en tjänst och boka en lokal bergsguide. Du kommer att förstå efteråt.
Arolla, Schweiz
Längst in i Val d’Hérens, 40 kilometer upp från kantonen Valais huvudstad Sion, ligger den lilla sömniga byn Arolla. Här lunkar vardagen på i långsam takt för de knappt 100 invånarna, och de turister som hittar hit njuter av skidåkning vid foten av några av Alpernas mest imponerande berg. De fem knappliftarna har passerat bäst före-datum för länge sedan, men de ger access till ett kul skidområde med lättillgänglig offpist och ski touring-terräng i världsklass för den som vill dra i väg på äventyr.
Trots att Arolla ligger mellan välkända giganter som Zermatt och Verbier – och är ett stopp på den klassiska Haute Route – är detta en av Alpernas bäst bevarade hemligheter. Kombinera ditt besök med en tur upp till vackra Cabane des Vignettes, en hytta på 3 160 meters höjd. Här serveras en av Alpernas största portioner av rösti.
Seki-Onsen, Japan
Drygt en timme norr om den gamla OS-staden Nagano, i närheten av Myoko Kogen, ligger den lilla byn Seki-Onsen. Omgiven av höga snövallar utgörs byn av ett knippe bostadshus, ett par hotell, några onsen-anläggningar och en liten oansenlig skidanläggning. Området, vid foten av den aktiva vulkanen Mount Myoko, är Japans mest nederbördsrika, och med sina drygt hundra år på nacken sägs Seki-Onsen vara Japans äldsta skidort.
Med bara två liftar, en pistad nedfart, en backrestaurang och en massa offpist är Seki-Onsen långt från sinnebilden av dagens kommersiella skidanläggningar. Här står upplevelsen i centrum och naturen dikterar villkoren. Om det snöat mycket, vilket det ofta gör, kanske liftarna öppnar lite senare. Den övre liften, en urgammal enstolslift, blir ibland översnöad och öppnar inte alls.
Seki-Onsen drivs av familjen Inoue sedan 45 år tillbaka. Hiroko säljer liftkorten i ett litet hus intill den nedre stolliften där hennes man, den karismatiske Mikio, alltid iklädd österrikisk tyrolerhatt och norsk ulltröja, välkomnar alla besökare. En bit in på dagen förflyttar sig Hiroko upp till backrestaurangen för att assistera sin dotter och hennes medhjälpare vid lunchserveringen. Seki-Onsen är så genuint och äkta det blir, dessutom är skidåkningen otroligt bra, särskilt om du lyckas pricka in ett stort snöfall eller turar ovanför liftarna och droppar in i någon av de angränsande dalarna.
Shames Mountain, Kanada
Mytomspunna Shames Mountain är i initierade kretsar känt för de enorma snömängderna och den fantastiska skogsåkningen. Det lilla skidområdet vid Terrace i British Columbias nordvästra delar drivs som en icke vinstdrivande ideell förening och är landets första i sitt slag. Till skillnad mot andra välkända kanadensiska skidorter som Revelstoke, Whitewater och Whistler har Shames inga problem med liftköer.
Det lokala intresset för att åka skidor och snowboard är stort, men Terrace är en liten stad och turism existerar knappt. Det är helt enkelt för långt bort för att det ska intressera folk från de mer tätbefolkade områdena i södra British Columbia. Kör man upp från Vancouver får man räkna med drygt 15 timmars resväg, men man kan också flyga till Terrace och då tar det bara en och en halv timme. Få platser i provinsen har mer konsekventa snöfall än bergen kring Terrace. Shames Mountain får årligen 12 till 15 meter snö och säsongen börjar tidigt.
