Snygg, sexig och singel. Och nu med ett eget tv-program, Kanal 5:s Dolce vita. För Cafés Daniel Kjellsson berättar Emma Andersson hur hennes värsta år plötsligt blev hennes bästa.
Jag är uppväxt på den skånska västkusten, men bor numera i Stockholm. ”Utbudet är så mycket större”, brukar jag förutsägbart nog svara när någon hemifrån frågar vad den främsta skillnaden är.
Men jag vete fasen längre.
För nu sitter jag här i Skåne igen.
På en pizzeria vars lunchutbud förutom Bussola med extra lök även inkluderar – sprit.
Klockan är 12.43 i ett regnigt Båstad lördagen den 10 juli. Det är dagen efter Cafés officiella fest, den grandiosa finalen på tennisveckan och lyxkalaset där alla – och de är verkligen alla: artister, fotomodeller, tv-profiler, affärsmän, chefredaktörer, elitidrottsmän – festar som om världen ska gå under i gryningen.
Emma Andersson var inget undantag.
Hon återvände till sitt hotellrum klockan åtta i morse, just efter efterfestens sista skälvande ryck, och fick då veta av en städerska att rummet skulle vara utcheckat prick klockan nio.
Bara en utväg verkade logisk – att rulla igång nästa förfest. Så här är vi, på den här lilla västskånska pizzerian som, får vi hoppas, med lagen på sin sida serverar oss shots i alla tänkbara kulörer.
Men till skillnad från de flesta andra celebriteter som besökte Cafés fest i går så kom inte Emma Andersson till Båstad enbart för att festa. Hon flög ner från Stockholm tidigare i veckan för att spela in ett avsnitt av Kanal 5:s höstsatsning Dolce vita, en glättig reportageserie med fokus på glamour och kändisar där Emma för första gången agerar programledare…