Du är aktuell i ”Golden Boys”, om en av Sveriges största och mest episka ekobrottshärvor. Vad är det som fascinerar dig med Trustoraffären?
”Det är som du säger den största ekonomiska brottshärvan i Sverige genom tiderna. Peter Mattson och Thomas Jisander brände mer pengar på en enda helg än hela vår budget för att göra serien. Det är en extravagans man sällan har sett vare sig före eller efter.”
Vilken är din personliga favorithändelse i härvan?
”Jag har fascinerats av den här storyn länge, faktum är att jag har velat göra något med den i tio år, och provläst för fyra olika regissörer i fem olika roller. Nu lyckades vi äntligen få det gjort. Det är något med Jisander. Jag tror att det är i P3-dokumentären eller i Filip och Fredriks 100 höjdare som han berättar att han hade en Lamborghini som han råkade backa in i en annan bil med. Och det får honom att bara strunta i hela situationen och lämna bilen på gatan med nyckeln i. Det är så sjukt.”
Hur hittade du in i rollen som stekare och finansman?
”Min karaktär, Joachim Posener, är inte lika utpräglad stekare som de andra. Han vill inte flasha på samma sätt. Men att festa så där är en roll som på något sätt sitter i muskelminnet. Man trycker bara på knappen och öser på.”
Hur dekadent är du själv?
”Jag har mina bästa dekadenta år bakom mig. Man har ju varit på Yaki-Da i Göteborg några gånger, så att säga, och även ute i skumma lokaler i Sandarnas industriområde.”
Vad är det mest extravaganta du har gjort?
”Jag köpte kryptovalutan Terra Luna för 60 000 kronor. Det var precis som i South Park: ’and it’s gone’. Det försvann direkt. When in doubt, stay out …”
Hur ser din relation till alkohol och droger ut?
”Det är en kärlek med förbehåll. Den norske filosofen som refereras till i filmen En runda till har en poäng – man blir sitt bästa jag efter ungefär två enheter. Men inte efter fyra–fem. Jag har perioder när jag inte dricker alls, och inser tyvärr att man då mår och sover mycket bättre. Allt är jämnare, men att sitta på middagar blir lite tråkigare.”
Och droger?
”Ingen kommentar. Jag har som sagt besökt skumma industrilokaler.”
Har ni fått några reaktioner om serien från det verkliga Trustorgänget?
”Nej, inte vad jag vet. Posener och Mattson är ganska inkognito. Jisander är ute och tjötar hejvilt, verkar det som, men jag har faktiskt ingen aning. Det kommer en dokumentär om Trustorhärvan i år också, där de ska vara med och avslöja nya grejer. Så titta på vår serie först, sedan dokumentären. Posener greps häromdagen i samband med den där dokumentären, för att ha fotograferat en anstalt som klassas som skyddsobjekt. Han höll sig undan i alla dessa år och så åker han dit för en parkeringsbot, typ.”
Du är även aktuell med filmen ’Biodlaren’ som du både gör huvudrollen i och skrivit manus till. Hur kom den till?
”Det är regissören Marcus Carlssons idé från början. Han hade bollat den med mig länge och skrivit olika versioner. Handlingen hade varierat mycket, men grunden var densamma. Jag hoppade in och skrev med honom innan vi började filma. Vi åkte till en stuga i Värmland, grillade korv, promenerade, pratade och satte upp post-it-lappar. Det var fantastiskt att skriva med honom. Jag föreslog alla möjliga scener och repliker, för jag visste att han ändå skulle sålla bort dem om de var dåliga. Jag litade blint på hans bullshitmätare. Ibland behöll han repliker som jag trodde var rätt cheesy och det visade sig att de funkade.”
Vad är det svåraste med att skriva manus?
”Det är lätt att ha idéer och uppslag. Det svåra är att få in allt i en struktur som funkar utan att det känns konstruerat. Vi diskuterade mycket om hur subtila vi kunde vara. Vi ville inte förklara saker för tydligt och skriva folk på näsan. Den balansen var jävligt svår.”
Vad vet du om bin i dag som du inte visste förut?
”När de ska hitta en plats för en ny kupa skickar de ut spanare som sedan återvänder och redovisar sina resultat i form av en dans. Bokstavligen, de dansar för att argumentera för att just deras plats är den rätta. Och de undviker blommor som redan blivit pollinerade, de kan på något sätt känna av det. De åker aldrig till en blomma som redan -besökts.”
Du fick ta emot årets skådespelarpris på Göteborg Film Festival för ’Biodlaren’. Vad betyder den utmärkelsen för dig?
”Det är skitstort, såklart. Men det var lite absurt. Jag hade gått och hoppats hela veckan och sedan vaknade jag på lördagen och hade intalat mig att jag förmodligen inte skulle vinna, att ett pris varken gör det bättre eller sämre. Så när jag faktiskt vann hade jag redan bestämt mig för att det inte betydde något. Det klingade lite ihåligt. Men nu ska jag försöka plocka upp njutningen av priset igen.”
Vill du skriva mer?
”Absolut. Jag har bland annat ett projekt ihop med Jerka Johansson och Christopher Wagelin. Som skådespelare kommer man in så sent i en process att det ofta är för sent att påverka något. Inspelningsplatser är klara och schemat är lagt. Jag vill in tidigare.”
Kan det vara svårt att visa sig sårbar när man skriver tillsammans med två polare som Jerka och Christopher? Om man till exempel har skrivit en känslosam kärleksscen.
”Det är en actionkomedi, så vi behöver kanske inte gå in i alltför ömtåliga rum. Men att berätta om känsliga saker kan jag nog göra ganska obehindrat. Men ja, det handlar om två bröder som återförenas under en vild resa i Las Palmas.”
Håkan Hellström är ute på turné. Du har både spelat honom på vita duken och gästat honom på Ullevi. Hörs ni något?
”Jag väntar på att han ska bjuda in mig att gästa igen. I övrigt ber jag mest om biljetter till hans spelningar, vilket jag brukar få. Jag har inte sett den nya turnén ännu, men hoppas kunna se honom i Halmstad eller Kalmar, någon liten sommarstad med rätt känsla.”
Vad gör du när du inte jobbar?
”Just nu håller jag på att inreda hemma. Jag flyttade i november och har fortfarande inte fått upp en enda tavla. Jag tränar, umgås med vänner och går på bio. Bio Aspen i Aspudden är min favoritbiograf – superfin lokal. Jag har köpt det där Cineville-kortet för 300 kronor i månaden som ger fri entré på ett gäng utvalda biografer. Det borde alla som gillar bio skaffa.”
Svenska Frida Gustafsson är klar för nästa säsong av ’The White Lotus’. Hur påverkas man när jämnåriga kollegor får sådana pangroller?
”Intensiv avundsjuka! Det tycker jag man ska vara öppen med. Det är bättre att erkänna ’grattis din jävel’ rakt ut, än att gå runt och vara missunnsam och le utåt medan man gråter inåt.”
Vad hade du gjort om du inte blivit skådis?
”Jag vet faktiskt inte. Jag gjorde ett test på Arbetsförmedlingens hemsida för några år sedan som sa att jag skulle passa som pizzabagare. Så kanske det.”
Vad är på gång annars?
”En brittisk serie håller jag på med nu, inspelningen börjar snart och sträcker sig till september. Sedan har thrillerserien Tills döden skiljer oss premiär i sommar på TV4, det är en ganska stor produktion. Annars vet jag inte, det är skakiga tider. Världen är orolig, ekonomin är osäker, och det gör att färre projekt finansieras. Ingen vill satsa pengar på underhållning om man inte vet att det finns cash.”
Namn: Adam Lundgren.
Född: Den 15 februari 1986 i Göteborg.
Bakgrund: Slog igenom i tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar, skriven av Jonas Gardell. Har sedan dess synts i allt från Håkan Hellström-filmen Känn ingen sorg till succéserien Vår tid är nu och den prisbelönta internationella miniserien Chernobyl.
Aktuell: Med filmen Biodlaren (för vilken han vann Dragon Award Best Acting på Göteborg Film Festival 2026), TV4-serien Golden Boys och kommande HBO-serien First Day on Earth.
Artikeln publicerades ursprungligen hos Cafés syskonsajt King.
