Ibland tänker jag på att nästan alla val i mitt liv, förutom de kopplade till relationer, har med musik att göra. Hur jag klär mig, vad jag väljer att göra och hur jag lever mitt liv – allt bottnar i musik. Vilket är rätt så sjukt egentligen. Musik och mode ligger väldigt nära varandra för mig.
Jag har alltid tyckt om kläder och observerat hur andra klär sig. När jag var ung tonåring hade jag bara långärmade t-shirts med hårdrocksband. Jag tyckte det var mäktigt när andra hårdrocksband hade på sig merch från andra band. Min stil har såklart förändrats över tid, men inte så drastiskt. Jag följer det jag gillar och kollar fortfarande på vad Chet Baker hade på sig. Han är en tydlig stilförebild.
Jag brukar tänka att jag inte lägger ner så mycket tid på vad jag har på mig varje dag, men eftersom jag inte har ett 9–5-jobb så har jag tyvärr gott om tid att ångra mina klädval på morgonen. Samtidigt har det inte varit något superbra ekonomiskt år, så nu blandar jag second hand, Lager 157 och Our Legacy. Jag har en Our Legacy-kostym som jag köpte till ett bröllop förra året som jag gillar väldigt mycket. Den brukar jag bära när jag spelar. Jag har alltid gillat Our Legacys grejer, men jag har inte haft råd att lägga pengar på nya kläder på sistone. Jag har behövt prioritera nya gitarrer och skateboards till mina kids.
Samtidigt gillar jag tanken på att ha en mindre och mer sammanhängande garderob. Jag har en del plagg som är jättefina i sig men som jag aldrig använder eftersom de inte passar med något annat i garderoben. Jag önskar ibland att alla plagg hade ett nummer så jag visste vad som funkade ihop. Det vore mäktigt.
Jag gillar också tanken på att ha färre grejer som håller länge. Som skor från R.M. Williams. De är svindyra, men då vet man också att de håller i femton år. Det blir en sak mindre att oroa sig över. Sen har jag absolut haft retail therapy-perioder. Man är lite deppig en dag, och så går man och köper en ny skjorta och plötsligt känns allt fantastiskt. Kanske handlar det om bekräftelsebehov.
Har jag råd brukar jag handla mina kläder på Nitty Gritty. Annars handlar jag mest second hand. Rays på Katarina Bangata och Siv & Åke på Sankt Paulsgatan i Stockholm är väldigt bra. Dover Street Market gillar jag också. Där fönstershoppar jag mest. När jag turnerade utomlands kunde jag komma hem med en massa udda plagg, särskilt second hand-köp från USA och södra Europa. Mitt bästa fynd är nog en mockajacka från Rose Bowl Market i Los Angeles. Otrolig kvalitet. Jag lagar den hela tiden, så fort det går minsta lilla hål på den, för att förlänga livslängden. Jag använder den ganska ofta. Den är vårtecknet för mig.
Jag gillar lager på lager-grejen, särskilt i Sverige där man kan ha tre olika outfits på sig och skala av efter hand. Det är något jag vill jobba mer med. Däremot önskar jag att jag hade fler kostymer. Min pappa har alltid varit noga med kavaj, slips och rätt plagg för rätt tillfälle. Jag känner mig ofta som en gitarrlärare på skolavslutning när jag klär upp mig. Jag önskar att jag hade en garderob där det fanns rätt grejer för rätt tillfällen och att jag kände mig lite mer vuxen. Inte bara en kostym, utan flera alternativ. Jag tycker ändå om modets traditioner, att vissa plagg hör hemma i vissa sammanhang.
Sen så är skillnaden mellan vardagskläder och scenkläder inte jättestor för mig. Ibland är det skönt att byta om för att markera att man går in i något annat. Vi gjorde en gång två spelningar i New York och bestämde oss för att spela i smoking och göra ballroom-versioner av våra låtar. Det var vårt sämsta beslut någonsin. Vi missade soundchecken för att hitta kostymer och publiken hatade de nya versionerna. Men när jag spelar i band gillar jag enhetlighet och att det ser ut som att man hör ihop. Men det finns också en frustration i det där. När jag ska göra offentliga framträdanden så tänker jag alltid att jag ska i lugn och ro och välja exakt vad jag ska ha på mig. Men det slutar alltid med att jag i sista sekund står och skrubbar bort fläckar från något plagg.
Nu inför turnén i mars blir jag ensam på scen. Jag har inte riktigt tänkt på hur jag ska se ut då. Antingen blir det väldigt uppklätt eller ingenting alls. Jag har dock en ny röd gitarr, så jag måste hitta något som passar till den.
Artikeln publicerades ursprungligen hos Cafés syskonsajt King.
