Det finns egentligen inte så jävla mycket man kan säga om det här.
Henrik Lundqvist höll nollan i sju raka perioder.
Sen släppte han in två mål på en minut.
Henke tappade klubban.
Backarna tappade klubborna.
Kronwall tog en stor tackling när han kanske borde ha tagit puck.
Bengt-Åke Gustafsson hade åtta backar med sig till ett OS där han kanske istället borde ha tagit med sig en extra forward.
Slovakerna hade lite flyt med en matchbild och ett motståndarlag som gjorde dem bra. Lät dem spela tajt i egen zon. Lät dem göra två power play-mål. Lät dem spela kontring och stick.
Sverige nollade Finland i box play, men läckte som en femåring i Lisebergs-kön idag.
Lidström kan inte vända en match själv längre, som han kunde 2006. Foppa hade kanske behövt en åttondelsfinal för att hinna komma igång ordentligt. Zetterberg var ett par centimeter på fel sida av ribban. Vi kanske saknade en naturlig ledare som Mats Sundin.
Vi kanske var för gamla.
Vi kanske var för mätta.
Men det spelar liksom ingen roll.
För vi förlorade den här matchen för att vi var för dåliga.
Det är inget ”oflyt” eller ”små marginaler” eller ”överpresterande motståndare” som avgör den här matchen.
Det är två svindåliga box play, en långsam sidledsförfyttning av Lundqvist, backar som är aggressiva vid fel tillfällen och avvaktande vid fel tillfällen, och en effektivitet i offensiv zon som är ungefär i nivå med att låta en blind köra en plogbil.
Vi vinner skotten med 29-14.
Vi förlorar matchen med 4-3.
Vi kan vända och vrida på det tills Anna-Carin Olofsson-Zidek sätter 5 av 5 på en skidskyttevall.
Men man har inte i en OS-semifinal att göra då.
Så för att sammanfatta:
HELVETE OCKSÅ.
