Alexander Ernstbergers nya bok Staten mot kapitalet har en minst sagt dramatisk inledning. Det är juli 2021 och Alexander förbereder en lunch med hustrun Tina och sina föräldrar på familjens lantställe på Värmdö. Då kommer samtalet från hans försvarsadvokat Slobodan Jovicic som han väntar på.
– Jag var faktiskt inte orolig. Tingsrätten hade friat oss. Alla var överens om att Svea hovrätt inte kunde komma med någon annan slutsats. /… / Jag såg fram emot att lämna allt bakom mig och börja om. Ett nytt kapitel i livet. Det här var dagen som skulle sätta punkt för fem års helvete, skriver han i boken.
Men beskedet han får i telefon är värsta tänkbara: fällande dom, sex års fängelse och omedelbar häktning. Tina, höggravid med parets andra barn, faller ner på knä, hans mamma skriker rakt ut och hans pappa lyfter upp hans tvååriga oförstående son. Själv känner sig Alexander spyfärdig samtidigt som tankarna rusar: sex år?! Det blev sammanlagt tre år i fängelse, följt av närmare ett år i den så kallade frivården, med fotboja och restriktioner. När vi träffar Alexander Ernstberger på bokförlaget Mondials kontor i centrala Stockholm i mitten av augusti har han varit en fri man i två och en halv månad.
Vad har du gjort i sommar?
– Jag har jobbat väldigt mycket med att få klart den här boken. Sedan har jag varit på semester med familjen en vecka i Grekland. Vi var också på Gotland i ett par dagar och hälsade på vänner, och besökte mina svärföräldrar på Västkusten. Annars har jag mest njutit av att vara hemma med min familj i huset i Täby.
Känner du dig som en fri man nu?
– Både ja och nej. Jag är ju fri fysiskt och har inga inskränkningar i min vardag. Men jag har fortfarande stora skulder och näringsförbud. Så jag är ju fortfarande till viss del begränsad, men jag väljer att se det som ytterligare en utmaning att övervinna.
Hur livnär du dig?
– Just nu under sommaren har jag varit föräldraledig, men jag har jobbat sedan jag kom hem. Till hösten kommer jag att börja arbeta som rådgivare, bland annat för ett fastighetsbolag och ett finansbolag.
Vad händer med de pengar du tjänar på den här boken?
– Jag kommer inte att tjäna en krona på boken. Allt överskott kommer att gå till det team som hjälpt mig omvandla alla mina anteckningar från fängelset till en bok: redaktörer och en researcher. Man tjänar väl inte så mycket pengar på böcker ändå?
Så varför har du skrivit boken?
– Mitt enda syfte är att få berätta min historia och vad jag upplevt. Jag har en hel del synpunkter på rättssäkerheten och hur man låter åklagare driva fall fritt efter eget huvud. Så där vill jag peka på ett problem vi har i Sverige. Jag är inte ute efter hämnd eller revansch, utan det är mer att jag vill ställa saker till rätta, så att inte andra ska hamna i samma situation som jag. Men främst har jag skrivit boken till mina två barn, så de får bakgrunden till varför deras pappa var frånvarande under deras första år. De är alldeles för små för att läsa boken i dag – min son är sex år och min dotter fyra – men jag tänker att det inte kommer att dröja så länge innan de får höra kommentarer om mig i skolan eller på stan. Och då vill jag att de ska ha min berättelse som en trygghet.
I det uppmärksammade rättsfallet dömdes Alexander Ernstberger, i rollen som vd och grundare av det omsusade pensionsbolaget Allra, för mutbrott och trolöshet mot huvudman. Hovrätten ansåg det bevisat att han och tre medåtalade medverkat till att blåsa 130 000 sparare på hundratals miljoner kronor. Domen kom med ett skadeståndskrav på 170 miljoner, en skuld som med ränta i dag uppgår till omkring 300 miljoner.
Det Alexander Ernstberger har varit med om hade kunnat knäcka vem som helst. Men det är knappast någon stukad man som King Magazine träffar. Han står upp för sig själv och tycker inte att han har något att skämmas eller be om ursäkt för.
– Jag vet att det finns många som tycker att jag är killen som blåste pensionssparare på pengar och fick vad jag förtjänade. Men någonstans i allt det här känner jag att jag skiter i det. Jag vet vad som hände och att jag blivit felaktigt dömd.
Att få smarta finansmän fällda i avancerade ekobrottsmål är bevisligen svårt. Som ekonomijournalist sedan mer än 20 år har jag skrivit om och träffat åtskilliga finansmän och företagare som misstänkts för större och mer uttänkta ekobrott än Alexander Ernstberger. Men ingen av dem har fått ett så hårt straff som han. De flesta har inte ens blivit åtalade – och av dem som blivit åtalade har nästan alla friats. Precis som Ernstberger blev i tingsrätten. Det som står ut i hans fall är att hovrätten rev upp den friande domen och dömde honom till ett långt fängelsestraff.
Om du nu upplever dig orättvist dömd – hur kan du påstå att du inte är bitter?
– Det är klart att det finns en känsla av orättvisa och att jag är förbannad. Konstigt vore annars. Men jag ser ingen poäng i att vara bitter eller hämndlysten. Tiden i fängelset kommer jag ändå inte att få tillbaka. Med det sagt kommer jag fortsätta strida för en upprättelse.
Det här är Allra-skandalen
- Bakgrund: Det snabbväxande pensionsbolaget Allra, grundat 2008 under namnet Svensk Fondservice, erbjöd förvaltning av pensionssparares pengar i det så kallade PPM-systemet.
- Skandalen: Mellan 2012 och 2015 misstänks Allras ledning ha fört över hundratals miljoner kronor från pensionsspararnas fonder till egna bolag via avancerade affärsupplägg. Pengarna användes bland annat för lyxkonsumtion.
- Avslöjandet: 2017 stoppades Allra från att verka inom premiepensionssystemet efter larm från Pensionsmyndigheten.
- Rättegångar: Fyra toppchefer, däribland grundaren och vd:n Alexander Ernstberger, åtalades 2020 för grova ekonomiska brott.
- Domar: I tingsrätten 2020 friades alla åtalade. Men när fallet togs upp på nytt i hovrätten 2021 dömdes alla fyra till fleråriga fängelsestraff, näringsförbud och stora skadestånd för bland annat mutbrott och grov trolöshet mot huvudman.
- Överklagan: Alexander Ernstberger och de andra dömda överklagade fallet till Högsta domstolen, men nekades prövningstillstånd av fallet i december 2021.
- Påverkan: Skandalen bidrog till en genom-gripande reform av premiepensionssystemet, där fondtorget stramades åt och antalet fonder minskade kraftigt.
Bokens titel är som nämnt Staten mot kapitalet, men det var sannerligen inte bara staten – företrädd av Pensionsmyndigheten, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten – som Alexander och de tre andra åtalade i Allra-målet hade emot sig. I slutet framstod det, utifrån sett, som om de enda som var på de åtalades sida var deras familjer och försvarsadvokater. Men den bilden stämmer inte, enligt Alexander Ernstberger.
– När drevet går och dammluckorna öppnas springer ju alla åt ett håll. Men jag har fått mycket stöd utifrån, uttalat och outtalat. Nu när jag går på stan kommer det hela tiden fram människor till mig, och det är alltid i positiv anda.
Helt klart är det så att Alexander Ernstberger, efter att han avtjänat sitt straff, kommer ut i en verklighet där han har en stor fanbase bland svenska ungdomar som drömmer om att bli rika snabbt och ”leva life” som Alexander. Via otaliga Tiktok-videor har han blivit en symbol för grisch-kulturen, och det säljs t-shirtar med hans nuna och parollen ”Alla begår ekobrott ibland”. Det tycker han själv är lite kul – även om det inte är en roll han valt själv eller säger sig känna igen sig i.
– Jag är ledsen att säga att bilden av mig som den ultimate stekaren, som kör snabba bilar och festar, nåt slags Exit-figur, helt enkelt inte är sann. Jag är mycket tråkigare än media utmålat mig som.
Han säger sig se en djupare anledning till att den yngre generationen intresserar sig för honom.
– Många av de ungdomar som kommer fram eller skriver DM till mig säger att de känner till min historia och respekterar det jag gjort. De har inte blivit matade av de ”sanningar” som serverats i gammelmedia, utan de är mer måna om att söka information på egen hand och bilda sig en egen uppfattning. Den utvecklingen är ju på gott och ont, men för mitt fall är det bättre.
Alexander Ernstberger har sannerligen upplevt en hel del under sitt 39-åriga liv. En snabbspolning av hans historia, som han själv berättar den i boken, med frågor från King Magazine instuckna i historieförloppet: Alexander växte upp i Stockholm, hoppade av Östra Reals gymnasium i tvåan och startade tidigt ett eget företag, det webbaserade rekryteringsföretaget Towork. 21 år gammal blev han omskriven som ”börsens yngsta vd”.
Towork lyfte aldrig men satte Alexander Ernstbergers självbild som driven och orädd entreprenör. Tillsammans med David Rothman Persson, som drev ett telemarketingföretag i Toworks lokaler, grundade han 2008 Svensk Fondservice. Idén från början var att sälja rådgivningstjänster kring det nya premiepensionssystemet via telefon. Alexander byggde hemsidan och IT-systemet, David skrev säljmanualen.
Svensk Fondservice blev snabbt mycket lönsamt och Alexander fick smak för det ljuva livet. 24 år gammal köpte han en stor lägenhet på Östermalm, med fyra meter i tak, terrass och egen hiss. Samma dag som han inkasserade sin första stora aktie-utdelning kvitterade han ut en svart Porsche Turbo 997, och till sommaren 2010 uppfylldes ännu en barndomsdröm när han köpte en egen motorbåt, med båtplats på Djurgården.
– Det kändes som om alla mina drömmar föll på plats. Jag var 24 år, drev ett framgångsrikt bolag och hade bostad, bil och båt. Jag var stolt. Men långt ifrån färdig, skriver han i boken.
När Pensionsmyndigheten 2011 satte stopp för massfondbyten – ett förbud som var skräddarsytt för att slå mot telefonförsäljare som Svensk Fondservice – hade Alexander och David redan sitt drag klart. Genom att liera sig med fondbolaget Gustavia hade Svensk Fondservice plötsligt tre egna fonder, dit kundernas pensionspengar flyttades över. När 2011 gick mot sitt slut hade Svensk Fondservice 90 000 sparare och förvaltade över 6 miljarder kronor.
Svensk Fondservice drogs dock med dåligt rykte för sina aggressiva säljmetoder, och i ett steg att bättra på imagen bytte bolaget namn till Allra. Under några år växte Allra explosionsartat, öppnade kontor i Dubai och Luxemburg och började samarbeta med globala investmentbanker. Allra profilerade sig som ”den moderna utmanaren till storbankerna” och Ernstberger fick utmärkelser som Årets unga entreprenör.
På toppen 2016 var Alexander koncernchef för en finanskoncern med 3 000 anställda, värderad till 2 miljarder kronor. Siktet var inställt på en börsnotering i början av 2017 och tungviktare som förre justitieministern Thomas Bodström, Sjätte AP-fondens ordförande Ebba Lindsö den förra Svenska Spel-chefen Meg Tivéus lockades in i styrelsen. Livet lekte för Alexander, och hösten 2016 köpte han en storslagen villa på Lidingö för 50 miljoner kronor. Föga anade han att korthuset skulle rasa bara ett par månader senare.
Det började med granskningar i media. Den första som började gräva i Allras affärer var frilansjournalisten Patrik Sigbladh. I början av 2017 hakade de etablerade affärstidningarna på. Svenska Dagbladet kom med flera avslöjanden kring hur Allra dribblade med pensionsspararnas pengar och i Dagens industri beskrevs Allra som en ”dålig och oseriös pensionssäljare med skyhöga avgifter, dålig avkastning och bristfällig information”. I alla artiklar nämndes Alexanders husköp på Lidingö – som toppade listan över Sveriges dyraste villor 2016 – och hans extravaganta leverne med snabba bilar, helikoptercertifikat och festresor med privatjet.
Ångrar du köpet av Lidingöhuset med tanke på det symbolvärde det fick när allt brakade samman?
– Jag är ingen som ångrar saker. Det finns ju inget fel i att köpa ett hus om man har täckning för det. Man kan såklart fundera på om det var taktiskt rätt. Nej, det var det nog inte, med facit i hand, säger Alexander, men skjuter sedan till: Sedan kan man ju tänka ytterligare ett steg och fundera på om man ska behöva vara så försiktig? Bara för att jantekulturen och avundsjukan är så pass utbredd i Sverige? Det finns många miljardärer runt Stureplan som håller en låg profil och kör Volvo på hemmaplan, men utomlands lever de loppan och kör dyra bilar, där det inte syns. Det finns ju en enorm skenhelighet i det som jag tycker är mycket värre än att stå för vad man gillar.
De inledande mediegranskningarna ledde till att Pensionsmyndigheten fick upp ögonen för Allra, och sedan tog det inte lång tid innan hela bygget rasat samman. Myndigheten stoppade först handeln med Allras fonder, sedan slängdes bolaget ut ur PPM-systemet, och hela det förvaltade kapitalet, 16 miljarder kronor, tvångsöverfördes till statliga Sjunde AP-fonden. Styrelseledamöterna hoppade av en efter en, och till och med Allras egna revisorer polisanmälde bolaget.
I november 2017 häktades Alexander Ernstberger, tillsammans med sin medgrundare David Rothman Persson och två till medåtalade, för olagliga affärer i Allra. Kronofogden gjorde tillslag i hans hus på Lidingö och beslagtog alla de tillgångar de hittade, samtidigt som Alexander satt inlåst på Kronobergshäktets säkerhetsavdelning.
Fallet togs upp i tingsrätten tre år senare, hösten 2020. Rättegången handlade nästan uteslutande om en affär som genomfördes redan 2012. Allra hade då köpt en avancerad finansprodukt av ett företag kallat Oak Capital, som utlöst ett arvode på 168 miljoner. Oskäligt mycket, enligt åklagaren Thomas Hertz, som ansåg sig kunna bevisa att 100 miljoner gått tillbaka till Allraledningens egna plånböcker, via skenaffärer. Men tingsrätten friade Alexander och de andra åtalade från alla anklagelser.
– Det var en fars, det som utspelade sig i tingsrätten. Åklagarsidan var så oerhört okunniga på de mest elementära delarna, och fallet drevs av en åklagare så övertygad av sin egen tes att han hade tunnelseende och såg det som sitt personliga mål att sätta dit oss, säger Alexander.
Det var dock samma affär, och samma åklagare, som fick Alexander fälld i hovrätten drygt ett år senare.
– För mig är det absurt att åtalas för en affär som gav Allras pensionssparare en avkastning på 27 procent. Det finns inga fel i den affär vi fälldes för, vilket ju också tingsrätten kom fram till. Hovrätten gick aldrig in och tittade på affären. Utan de gjorde något slags moment 22-resonemang; i och med att de ansåg att det fanns ett brottsligt uppsåt så var affären som sådan inte legitim. Därför behöver man inte titta på om affären var marknadsmässig eller inte.
Ekobrottsmyndigheten svarar
Vi bad Thomas Hertz, åklagaren i Allra-målet, om en kommentar kring Alexander Ernstbergers påståenden i boken och i denna intervju om att han är oskyldigt dömd. Detta är Ekobrottsmyndighetens svar:
” Ekobrottsmyndigheten konstaterar att Svea hovrätt har dömt den här personen för grov ekonomisk brottslighet. Han är dömd för bland annat mutbrott och trolöshet mot huvudman och det är en dom som vilar på omfattande bevisning. Det är fråga om mycket allvarlig brottslighet, vilket straffsatsen på sex års fängelse visar. Sex års fängelse är maxstraffet för mutbrott och för trolöshet mot huvudman. Dessutom utdömde Svea hovrätt tio års näringsförbud och en skyldighet att betala tillbaka de 170 miljoner kronor som tagits från pensionsspararna.”
Förutom fängelsestraff utlöste den fällande domen en privatekonomisk kollaps för Alexander Ernstberger. Den friande domen i tingsrätten ett år tidigare hade gett honom tillbaka alla de tillgångar som beslagtagits, inklusive huset på Lidingö. Men nu togs allt igen och Alexander förklarades i personlig konkurs.
Efter en tid i häkte placerades Alexander Ernstberger på Kumla, landets hårdast bevakade fängelse, där några av landets mest ökända fångar sitter inspärrade: terroristen Rakhmat Akilov, polismördaren Jackie Arklöv, Anna Lindh-mördaren Mijailo Mijailović, för att nämna några. Huruvida han träffade någon av dessa vill han inte uppge av hänsyn till den hederskodex som gäller bland intagna.
– Jag kan säga så mycket som att jag delade utrymme med flera av ledargestalterna i de mest omskrivna gängen. Alltså de man läser om när det kommer till skjutningar och sprängningar. Flera satt inne för mord. Men jag kom ändå bra överens med dem och vi hade stundtals ganska roligt.
I boken framstår det som om du blev bra kompis med flera av dem?
– Kompis är fel ord. Man är inte kompis med någon i fängelset, alla står sig själva närmast. Men jag är anpassningsbar, och nu när jag satt inlåst med de här personerna fick jag göra det bästa av situationen. Och flera av de här personerna var ganska intressanta och intelligenta. Det handlar om högpresterande individer, som är drivna, kreativa och duktiga. De drev lönsamma affärsrörelser, om än fel sorts affärer, och det var intressant att höra hur de resonerade. Det var också många som var nyfikna på min historia.
Du blev aldrig hotad eller hamnade i något bråk?
– Personligen råkade jag aldrig illa ut, men det hände sjuka saker runt omkring mig hela tiden. Många av dem som sitter på anstalt är labila människor med högt våldskapital. Hade jag spelat mina kort annorlunda så hade jag definitivt hamnat i problem. Men så länge jag inte störde någon så var det lugnt. Grundregeln på anstalt är att du måste visa alla respekt – men samtidigt alltid stå upp för dig själv, annars blir du uppäten.
I boken berättar Alexander Ernstberger hur han anpassade sig till anstaltslivet genom strikta rutiner. Han tränade dagligen och läste extremt mycket. Under tiden bakom galler plöjde han över hundra böcker, mest biografier och managementlitteratur.
– Jag har inte gjort lumpen, men att sitta på anstalt är väl en extrem variant av det. Man är helt underordnad och har inte kontroll över någonting. Men jag har inga problem med ordning och reda och klara regler, så jag klarade anstaltsvistelsen ganska bra, skulle jag påstå. Det var verkligen inget jag njöt av – det enda jag ville var att komma därifrån – men så här i efterhand inser jag att det var en lärorik erfarenhet för min personliga utveckling.
Totalt avverkade han fem olika anstalter under sina tre år i fängelse. I oktober 2024 slussades han ut i den så kallade frivården och fick först bo i ett attefallshus på tomten hos en familj i Sollentuna, en knapp mil från sin egen familj. Han bar elektronisk fotboja, hade ett enklare administrativt jobb och behövde vara tillbaka i attefallshuset en viss tid varje kväll, då en person dök upp för att ta ett utandningsprov. Två gånger i veckan drogtestades han.
– Jag har aldrig tagit några droger. Men visst, om staten vill lägga pengar på meningslösa kontroller så är det upp till dem. Det är så mycket man blir förundrad över i Kriminalvården.
Du skriver i boken att du aldrig testat droger i hela ditt liv. Det låter helt orimligt med tanke på den miljö du rört dig i?
– Varför då? Testar man får man säkert en skön upplevelse, det är ju kemiskt. Men jag vill varken vara beroende av snus, cigaretter eller narkotika, så varför ska jag ens testa? Jag klarar mig gott och väl med alkohol om jag vill ha det trevligt.
Hur har du påverkats som person av den långa fängelsetiden?
– I grunden är jag samma Alexander. Men det är klart att jag påverkats: Jag har blivit mer luttrad, och kanske lite mer cynisk. Jag ser igenom vissa av de här kulisserna vi har i samhället. Allt är inte så välfungerande som man läste om i skolböckerna.
En konstant som varit vid hans sida under hela hans uppgång och fall-historia är hustrun Tina. De var från början arbetskollegor. Tina anställdes som Allras finanschef redan 2012, men då var hon gift och hade barn. Efter att hon skilt sig blev de ett par hösten 2016, precis när Alexander och Allra stod på toppen, ett par månader innan damm-luckorna öppnade sig.
– Tina har verkligen varit med mig genom vått och torrt. Hon har varit en klippa genom allt detta. Som finanschef på Allra vet hon vad som hände, och inte hände. Hon är givetvis ledsen över att det blev som det blev. Men hon är stark och har ett liknande mindset som jag; att inte älta det som varit, utan blicka framåt.
Paret gifte sig i december 2020, efter Alexanders friande dom i tingsrätten tidigare under året. I samband med giftermålet skrev Alexander över halva huset på Lidingö till sin fru som gåva. Och strax efteråt, i början av 2021, sålde paret huset på Lidingö för 92 miljoner – nästan dubbelt så mycket som Alexander betalat sex år tidigare. Hovrätts-domen ledde dock till att de pengarna, och mer därtill, krävdes tillbaka.
– Tina hade alla möjligheter i världen att stå på sig och hävda sin rätt. Men hon ville absolut inte bli indragen i något rättsligt. De som känner henne vet att hon inte ens går mot röd gubbe. Så hon bara gav tillbaka sin halva av huset till Pensionsmyndigheten, säger Alexander Ernstberger.
Det räddade henne dock inte undan rättsväsendet. 2023 åtalades Tina, Alexander och de två advokater som hjälpt till med hustransaktionen, för oredlighet mot borgenär. Åklagaren hävdar att Alexander var att anses stående på obestånd när transaktionen genomfördes, och att syftet med affären var att hålla undan tillgångar. Fallet beräknas tas upp i tingsrätten nu till hösten.
– Det är så dumt. Om vi hade gjort det som åklagaren påstår – att halva huset skrevs över på Tina för att skydda egendomen om jag skulle fällas i hovrätten – så har vi ju iscensatt Sveriges sämsta brottsplan. För då hade ju inte Tina gett tillbaka pengarna så fort det vi planerade för inträffade.
I dag bor familjen i ett hus i Täby som Tina köpte 2022 för 15 miljoner kronor.
Hur skulle du beskriva din privatekonomiska situation i dag?
– Ja, det är ju att jag har skulder på cirka 300 miljoner, som ökar med närmare 30 miljoner om året i ränta. Så den ekonomiska situationen är att jag saknar tillgångar, har stora skulder och är försatt i personlig konkurs, men konkursen avslutas förhoppningsvis under hösten.
Men du bor i ett fint hus i Täby och kan åka på semester till Grekland?
– Ja, men det är ju min fru som betalat för det. Det är hennes pengar, som hon tjänat in själv. Hon jobbar som ekonomichef på ett företag och har en bra lön. Det är tack vare henne som jag har någonstans att bo och att våra barn har haft det helt okej under åren jag suttit på anstalt. Det är tyvärr inte min förtjänst.
Vad kör du för bil i dag?
– Jag har ingen bil. Men min fru äger en Volvo XC90. Det är hennes egendom.
I din långa Flashback-tråd är det flera som spekulerar i att du gömt undan pengar utomlands – vad säger du om det?
– Ja, jag har sett det, men det är ganska lätt att avfärda. Det finns ju inga misstankar om att jag har varit inblandad i några svarta affärer, utan alla transaktioner i Allra och för mig privat finns bokförda och därmed spårbara. Mitt största misstag var att jag lydde mina advokaters råd att inte röra mina tillgångar efter tingsrättens friande dom. Det skulle inte se snyggt ut inför hovrättsförhandlingarna, hävdade de, även om vi var 100 procent säkra på att vi skulle bli friade. Så när hovrättsdomen kom hade jag tillgångar på 106 miljoner, som togs när jag sattes i konkurs. Så nej, jag har inga pengar undangömda.
Du nådde ju ekonomisk framgång extremt snabbt och vande dig vid en viss livsstil. Hur kommer det att vara för dig att anpassa dig till mer av ett svensson-liv?
– Det är inga problem, jag är som sagt väldigt anpassningsbar. Jag kommer inte från pengar. Jag byggde upp en stor förmögenhet innan jag var 30 och njöt av det. Nu är alla de pengarna borta, men jag känner ingen oro. Pengar kommer och pengar går. Jag tror att det ekonomiska löser sig, på det ena eller andra sättet. Jag ser det som att jag just nu är i samma position som när jag var 17 år och hoppade av gymnasiet. Då hade jag inte heller något solklart svar på hur jag skulle tjäna pengar, men jag löste det ganska snabbt. Jag tror att jag kan göra det igen. Just nu har jag inga pengar, men det får jag helt enkelt försöka råda bot på.
Hur ska du råda bot på en skuld på 300 miljoner som inte har något slutdatum?
– Det är ju inte så mycket att fundera på förrän dess man har pengar att betala skulden med. Det är såklart helt orimligt att jag ska kunna betala av en skuld på 300 miljoner, samtidigt som jag har näringsförbud i ytterligare sex år. Bara under de timmar vi suttit här och pratat har skulden gått upp med ett antal tusen kronor. Det kan du ju aldrig jobba ikapp som lönearbetare. Enda sättet att kunna betala skulden på sikt vore om jag skulle driva näring, alltså starta ett företag som blir värt mycket. Det är så motsägelsefullt. Allt är ett spel för galleriet.
Kan du berätta lite mer om vad du kommer att jobba med nu i höst?
– Exakt vilka mina uppdragsgivare är håller jag för mig själv, men det rör sig om en handfull företag där jag hjälper till med allt från compliance-frågor till IT-utveckling. Jag kommer inte ha några problem med att hålla mig sysselsatt, varje vecka är det personer som hör av sig med propåer och vill engagera mig i olika saker. Min utmaning är snarare att välja bland alla spännande uppdrag och framför allt se till att jag förhåller mig till de regler som gäller kring näringsförbudet.
Tror du att du kommer starta ett nytt bolag när ditt näringsförbud upphör om sex år?
– Ja, det är jag rätt säker på. Om inte förr. Jag kommer att fortsätta strida för min rätt, och därmed även få bort skulden och näringsförbudet. Med tiden räknar jag med att jag kommer få upprättelse. Men jag kommer inte att ägna all min vakna tid åt det. Livet går vidare.
Är du verkligen så optimistisk kring din situation som du påstår?
– Det är klart att jag är i en knepig situation. Men antingen väljer man att se det som omöjligt att ta sig ur den och deppar ihop. Eller så vänder man på det och ser det som en spännande utmaning. Det vore ju jävligt häftigt om jag lyckades vända detta, mot alla odds. Jag vet att det skulle störa mina antagonister så in i helvete om jag blev framgångsrik igen. Och det är ju en drivkraft i sig.
Så du drivs av revanschlust ändå! Är drömmen att glida upp på Stureplan i en ny Porsche?
– Om jag ska ha en ny Porsche så är jag hellre på Nürburgring. Man kan köra fortare där än runt Stureplan. Men annars är det en bra målbild.
Artikeln publicerades ursprungligen hos Cafés syskonsajt King.
