7. Heathen Chemistry (2002)
Här började det verkligen kännas som att Oasis borde ha stannat kvar i 90-talet, en tes de senare skulle motbevisa med ett mycket bättre album. Men det här är ett ganska trött, trögt rockalbum utan så många positiva ögonblick.
6. Be Here Now (1997)
Nästan ändlöst långa låtar. En album vars största problem är de enorma mängder dötid. Tolv låtar fördelade över en timme och tolv minuters speltid gör att alltför mycket av energin förtas. Med det sagt är Stand By Me och Don’t Go Away riktigt fina låtar.
5. Don’t Believe the Truth (2005)
Det av Oasis album som man oftast glömmer bort existerar, men när man lyssnar på det påminns man om hur mycket det lånar från svenska The Soundtrack of Our Lives. Specifikt låten Lyla som är extremt inspirerad av Soundtracks Confrontation Camp från 1996.
4. Standing on the Shoulder of Giants (2000)
Här plockade bandet upp bollen ordentligt efter den sladdriga Be Here Now. Ett underskattat men ösigt rockalbum som är hårdare än bandets två första album och som ett resultat av det fångar mer av bandets liveenergi. Väl värd ett återbesök och inte alls förtjänt av sitt tveksamma rykte.
3. Dig Out Your Soul (2008)
Det tredje bästa av Oasis album är också det sista de släppte. Öppnar tungt med Bag It Up och kompletterar det spåret med riktigt starka låtar som The Shock Of The Lightning, Falling Down och väldigt fina I’m Outta Time. De två sista tillhör Oasis absolut starkaste stunder och även den extra psykedeliska versionen av Falling Down, signerad Androgynous Amorphous.
2. (What’s the Story) Morning Glory? (1995)
Det är en tight match när man ska avgöra vilket av bandets båda första album som egentligen är det starkaste. På Morning Glory hittar vi Roll With It, Wonderwall, Don’t Look Back in Anger, Some Might Say och She’s Electric. En samling låtar många band skulle sälja sin själ för att få till. Men…
1. Definitely Maybe (1994)
Om Morning Glory har många starka stunder är Definitely Maybe faktiskt intakt, från början till slut. När man lyssnar på det här albumet får man känslan av ett bande som gav allt direkt och inte sparade någonting. Till topparna får man ändå räkna Rock ’n’ Roll Star, Live Forever, Supersonic och Slide Away. Några av britpopens odiskutabla höjdpunkter.
Läs även:
