Star Wars – från sämst till bäst
12. Star Wars: The Clone Wars
Kvalificerar sig till listan då den tekniskt sett är en långfilm och hade biopremiär, men den är verkligen inte så bra. Animationen ser bedrövlig ut och påminner om något i gränslandet mellan Playstation 2 och 3. Planen var att den skulle fungera som en fristående film, men också en introduktion till den kommande tv-serien. Dessvärre är storyn för svag och obetydlig (för en långfilm) och estetiken för frånstötande för att ge mersmak.
Tittar man på Spiderverse-rullarna lyckas de använda animation till att få världen att kännas större, men The Clone Wars krymper Star Wars.
11. Star Wars: Episode II – Attack of the Clones
Den här är mest en pliktskyldig transportsträcka. Episode 1-3 ska ju skildra Anakins gradvisa förvandling till Darth Vader och Attack of the Clones innehåller de minst intressanta partierna av den resan. Prequeltrilogin hade varit så otroligt mycket bättre som två filmer, där element från Episode II hade kunnat bakas in i Episode III. Den påtvingade idén om att prequelfilmerna måste vara en trilogi är den enskilda faktor som skadat den berättelsen mest.
10. Star Wars: Episode I – The Phantom Menace
Bättre än sitt rykte och har börjat få viss upprättelse på senare år. Jake Lloyd är bra som lill-Anakin, vad dåtidens kritiker än försökte hävda. Hans storögda entusiasm behövs för att förvandlingen till ondskan själv ska träffa så hårt den bara kan. Darth Maul är en spännande skurk med Lord Sidious hägrande i skuggorna och duon Ewan McGregor/Liam Neeson fungerar riktigt bra. Däremot innehåller den flera partier som inte känns så spännande och digitala effekter man borde väntat några år på att försöka sig på.
9. Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker
Den här är inte så dum, men fegar ur på ett par ställen. Där föregångaren The Last Jedi vågade ge sig ut på oprövad mark känns The Rise of Skywalker som en krishantering där man överdoserar på blinkningar till seriens förflutna. Med det sagt är den riktigt häftig att titta på och bjuder på en rad mäktiga actionsekvenser. Såväl Kylo Renn som Rey får blomma ut och kopplingen dem emellan håller samman hela uppföljartrilogin, på samma sätt som Ewan McGregor håller ihop prequelserien.
8. Solo: A Star Wars Story
Det var synd att Alden Ehrenreichs tolkning av Han Solo gled så mycket under ytan. Han är nämligen bra i rollen, oavsett vad folk med en nostalgisk fixering vid Harrison Ford vill få dig att tro. Däremot känns filmen lite, lite överflödig. Ska man avtäcka Han Solos mystiska förflutna måste historien vara spektakulär och den är mest helt okej. En kompetent, ganska spännande rymdfilm.
7. Star Wars: Episode VI – Return of the Jedi
Den avslutande delen i ursprungstrilogin gör mycket rätt, men ewoksekvenserna är lite problematiska, då det känns som att de tar udden av slutspurten mot finalen. Däremot är förstås konfrontationen mellan Luke, Vader och Palpatine ett av seriens absolut starkaste ögonblick. Faktiskt ett av filmhistoriens.
6. Star Wars: Episode VIII – The Last Jedi
Den här filmen tar många modiga beslut, där Luke Skywalkers utveckling åt ett mörkare håll är det modigaste. En del av fansens reaktion styrker en allmänt utbredd tes att de mentalt är kvar på barnstadiet och inte klarar av att se någonting från deras uppväxt förändras. En tråkigt sluten inställning som dessvärre inte verkar gå att göra så mycket åt.
Men nu är det så, att människor utsätts för saker i livet och det påverkar dem. Även om de mest trögtänkta av fansen inte tycks begripa det. Min kompis Niclas sa för ett tag sedan att han mest överraskades över att någon plötsligt hade starka åsikter om Luke och jag håller med. De åsikterna existerade typ inte och så fort Luke fick lite personlighet dök de upp som flugsvampar över hela internet.
Däremot är filmen ärligt talat lite för lång och sidospåret till kasinoplaneten kändes inte helt relevant.
5. Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith
Den starkaste delen i prequel-trilogin, eftersom den innehåller Anakins slutgiltiga, tragiska förvandling till Darth Vader. Även om inte Hayden Christensen är någon otrolig skådis är han bättre än i Episode II och Ewan McGregor är i toppform. Helt klart filmens känslomässiga ankare.
4. Star Wars: Episode VII – The Force Awakens
Den är så kul! En stark, ösig comeback för Star Wars som bjöd på en rad nya rollfigurer kombinerat med en medvetenhet om seriens historia. Varje gång jag tänker på den blir jag sugen på att se om den.
3. Star Wars: Episode IV – A New Hope
Det här känns så oskyldig när man ser den i nutid. Så liten på något sätt? En mysigare, lite trögare version av det moderna Star Wars vi är vana vid. Charmigt och tryggt matinéäventyr.
2. Rogue One: A Star Wars Story
En av de djärvaste Star Wars-filmerna som gjorts. Den vågar göra så mycket på sitt eget sätt, samtidigt som den ligger i en parallellfil med resten av universat. Flirtar otroligt klädsamt med sina filmsyskon, utan att det slår över och blir smetigt. En otroligt spännande film om några av rebellrörelsens viktigaste spelare. Otroligt stark och oväntat vuxen film.
1. Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Back
Ögonblicket då Stjärnorrnas Krig på riktigt började kännas stort. Man tog ansvar för de frön som planterats i den allra första filmen och for vidare ut i galaxen. En galax som visade sig vara betydligt mörkare än vi kunnat tro. Oerhört starkt slut och som helhet den absolut bästa filmen i hela Star Wars-serien. Empire Strikes Back hyllas ofta, men det kan aldrig bli tillräckligt.
För djupdykningar i allt som har med Star Wars att göra rekommenderas den utmärkta Stjärnkrigspodden som finns i alla poddspelare.
