1. IK Sirius är på riktigt
Förra året stod Mjällby för historiens prestation när de inte bara spelade hem det allsvenska guldet till Blekinge utan dessutom slog poängrekord. Under hösten var det dock ett annat doldislag som också fick fotbollssverige att höja på ögonbrynen, nämligen IK Sirius. Efter att ha blivit överkörda av Djurgården i slutet på September avslutade de säsongen med fem raka matcher utan förlust där de fullkomligt dominerade lag som Malmö FF och IF Elfsborg.
Under våren har de fortsatt på den inslagna vägen och är obesegrade efter tio omgångar med ett enda poängtapp och åtta poäng ner till andraplatsen. Sirius har visat att man är en titelutmanare på riktigt och ska någon hinna ikapp är det hög tid att börja växla upp. Det återstår dock att se vilken trupp som finns kvar i omklädningsrummet efter sommaren då dominanter som Ure och Bjerkebo såklart har fångat intresse från utlandet.
LÄS ÄVEN: Allsvenskan 2026 – Matchtröjorna rankade från snyggast till fulast
2. Det är kaos i Malmö FF
Väldigt lite talar för att MFF ska studsa tillbaka efter 2025 likt de gjorde efter katastrofsäsongen 2022. Det hål som man grävde ner sig i under förra säsongen har man istället bott in sig i ordentligt och byggt ut ytterligare en våning på källarplan. Efter en otroligt omfattande rekryteringsprocess hittade man äntligen Rydströms ersättare på tränarbänken i spanjoren Miguel Ángel Ramírez som fem månader senare fick sparken. Tunga poster ersätts till höger och vänster och ännu ett jobbigt ekonomiskt år är att vänta. Dyra fixstjärnor som Tungúr Stegúr (hej Malmö Ude) har presterat exakt noll och den potential man värvat in gömmer man långt utanför startelvan. Lägg till en skadedrabbad vår och det är nu närmre till bottenstriden än till toppstriden.
3. Hammarby kan inte vinna en titel
Det är fortfarande uppenbart att det är helt omöjligt för Hammarby IF att vinna en titel. I svenska cupens final föll man med 2-1 mot fjolårets allsvenska mästare Mjällby AIF och det blir inget guld i allsvenskan heller. Mest för att man uppenbarligen är helt oförmögen att vinna någonting överhuvudtaget. Detta trots att precis allt pekade på att det borde ha blivit guld i år. I sista matchen för våren tappade man dessutom en tvåmålsledning mot BK Häcken och går in i uppehållet med tre raka förluster.
Helt plötsligt hänger tränaren Kalle Karlsson löst och Bajen behöver verkligen ta ett omtag efter sommaren. De är fortfarande med i toppen och hade det varit någon annan klubb som hade dessa förutsättningar hade man inte kunnat räkna bort dem. Men nu är det just ett Hammarby som verkar vaccinerade mot titlar.
4. Många lag presterar precis som förväntat
I övrigt är det många lag, både på övre och undre halvan, som presterat precis som förväntat. Förra årets giganter Mjällby hänger på toppskiktet men ingen har väl tänkt att det blir någon repris på förra årets bragd. GAIS är också där uppe och nosar, precis där de ska vara, även utan Gustav Lundgren vars skada var ett enormt avbräck.
De andra stora Stockholmslagen ligger också precis där man förväntat sig inför säsongen, lite bakom Brommapojkarna. Halmstad åker rakt ner i Superettan vilket borde haft ett odds på 1.12 inför säsongen. ÖIS kommer få det jobbigt att hänga kvar trots att de stundtals spelar en trevlig fotboll och IFK Göteborg krigar i botten igen efter förra årets osannolika fjärdeplats.
5. Supportrar och polis fortfarande låsta i infantilt chicken race
Varje pyroteknisk uppvisning möts av krav på hårdare tag. Varje ny restriktion möts av protester, maskeringar och nya sätt att tänja på gränserna. Resultatet är fortfarande ett ständigt chicken race där prestigen är viktigare än någonting annat. Supportrar vill försvara den fantastiska läktarkultur som Allsvenskan är bortskämd med men gör det på sätt som riskerar att legitimera hårdare inskränkningar.
Polisen i sin tur vill skapa trygghet men agerar på ett sätt som istället fördjupar misstron och konflikterna. De allra flesta supportrar vill följa sitt lag, sjunga och vara en del av den unika stämning som gjort Allsvenskan känd utanför Sveriges gränser. Istället får de gång på gång bevittna en konflikt som ingen verkar kunna vinna och ingen verkar vilja avsluta.
