Är det här vårens finaste solskenshistoria? Café snackar med mannen som räddade livet på anden Ivan

Innebandyspelaren Andreas Stefansson har under helgen blivit en stor snackis på sociala medier. Anledningen? Hans ”Ivan”-stories på Instagram, där han dokumenterat de händelserika dygnen från att han tog hand om den nyfödde anden Ivan som övergavs av sin familj, till det att han fick ett nytt hem på en gård ute på Ekerö, strax utanför Stockholm. Café ringde upp Andreas för att höra mer om en av vårens allra finaste solskenshistorier.

Hej Andreas! Jag tänkte att du kunde få börja med att berätta kort om händelseförloppet.

– Absolut! Vi var ute på min kompis Felix lantställe utanför Strängnäs och spenderade helgen där, levde livet på landet liksom. Vi hade precis satt oss ner vid bryggan och skulle knäppa en bärs, när det började hända grejer cirka 20 meter bort. Vi visste sedan tidigare att det var en and som lagt ägg där och det var bara en tidsfråga innan de skulle kläckas. Till en början kändes det bara fantastiskt att få uppleva. Men sen märkte vi att det var en rackare som hamnade efter de andra åtta änderna, som alla skuttat ner på bryggan och hoppat i vattnet där mamman befann sig. Så vi försökte ge Ivan en knuff ut i livet så att säga, men det gick inte så bra. Då försökte vi ro ikapp familjen som var påväg in i vassen, men vi lyckades inte hitta dem tyvärr. Jag tror vi letade i en och en halv timme.

Vad hände sen?

– Vi kände att vi behövde göra något eftersom vi vet att det cirkulerar mycket rovfåglar i närheten där och om vi inte skulle hjälpt Ivan skulle han förmodligen hamnat i nån annans mage. Så vi ringde upp en kompis som är fågelforskare och fick lite tips hur vi skulle göra. Vi tog reda på vad vi skulle mata honom med, han fick lite blötlagda havregryn. Sen hade jag honom i min famn hela kvällen och så fick han sova i en korg bredvid sängen.

Nu är han på en gård i Färentuna på Ekerö. Vem är han hos?

– Det är en tjej som heter Saga som känner Felix. Hon hörde av sig och berättade att Ivan kunde komma till gården där hon bor. Så det var väldigt smidigt, jag tror att det bara tog 27 timmar från det att han föddes till att han fick komma till ett nytt hem.

Varför blev det namnet Ivan?

– Det var många som hörde av sig och tyckte att ”det klart han måste få ett namn!” Sen uppmärksammade vi att det var årsdagen (sju år sedan) som AIK:s målvakt Ivan Turina gick bort. En liten ”coincidence” kan man säga, men det kändes som en fin hyllning till honom. Så därför fick det bli Ivan.

Vad var den största utmaningen med att ta hand om Ivan?

– Det var väl att veta hur han skulle reagera i olika situationer. Det är ju svårt att veta vad han känner, när allt man hör från honom bara är små pip. Men annars var det lugnt, han fick hållas och göra som han ville.

Vad är planerna nu, kommer ni fortsätta att ses?

– Planen är att han ska växa upp på gården i Färentuna och så småningom ska han släppas ut i ankdammen som finns där. Förutsättningarna där är ganska bra, på gården bredvid är det en gäng kycklingar som snart ska kläckas. Men jag kommer absolut att hälsa på, jag har redan varit där två gånger. I normala fall bor jag i Göteborg men nu under corona bor jag i Stockholm så då är det skönt att kunna åka dit. Man vill inte släppa honom helt, jag vill ju bibehålla vår fina relation.

Förr eller senare kommer ni ju tyvärr behöva skiljas åt. Vad kommer du sakna mest med Ivan?

– Det är helt klart när han ligger innanför tröjkragen och gosar med en. Känslan när han kryper upp under tröjan och lägger sig till ro för att sova är underbar.

Avslutningsvis, har du nåt tips att ge till någon som hamnar i en liknande situation?

– Det är väl att ta kontakt med nån expertis, vi hade ju kontakt med Viltvården som vi fick råd och tips av. Annars handlar det väl mest om att ta det lugnt.