Min fru ska ta körkort. Så vi har varit på handledarutbildning idag. Det är förstås redan i sin essens en ganska märklig upplevelse. Inte helt olik den där ”barnsäkerhetsutbildningen” som man får gå igenom hos sin barnmorska, där en fryntlig kvinna i fleecekläder pratar med en som om man var en labradorvalp och förklarar att man helst inte ska sätta sina barn på en varm spisplatta medan man sträcker sig efter sin harpun och helst inte heller lämna dem ensamma bredvid familjegiljotinen för långa stunder utan uppsikt.
Vi hade dock en extra edge i vår kursledare, eftersom han helt uppenbart måste vara en nyligen omskolad fritidsledare som under hela sin karriär varit mån om det här med att vara ”nere med kidsen”. Inte nog med att han hade det distinkta kroppsspråket av killarna i Luniz video I got 5 on it när han entusiastiskt påade den där filmenn där man får se 400 extremt våldsamma bilkrascher ackompanjerade av Evanescense, han avslutade dessutom varje mening med ordet ”yo”.
Eller snarare ”jao”.
Tänk lite Zlatan Ibrahimovic som programledare för MTV Cribs.
”Den här högerregeln är värsta viktig, jao!”
Jag fick helt uppriktigt utöva impulskontroll i klass med att ha Tourettes syndrom och sitta på en frikyrkogudstjänst för att inte ställa mig upp och vråla ”respect!” halvvägs in i hans monolog om hur man monterar extra backspeglar på bilen inför övningskörningen.
Men utbildningen höll ju bara på i fem timmar. Så det hann ju liksom inte bli tjatigt eller så.
I alla fall.
Det jag egentligen skulle säga var alltså att min fru ska börja övningsköra. Med mig.
Det kan antingen vara väldigt bra nyheter för bloggen eller väldigt dåliga nyheter för vårt äktenskap.
Jag håller er uppdaterade.