Ni vet när man har haft en sån där helg när ens fru har dragit ett hisskämt om ens vikt. Och man liksom har gått och tjurat lite över det och känt sig lite orättvist behandlad.
Och man sen går upp på söndag morgon i lugn och ro, innan hon vaknat. Gör sig själv en kopp kaffe och en hink frukost, och tänker ”nä, fan, om man skulle gå ut och äta i morgonsolen på balkongen!”.
Och ens fru några sekunder senare kommer utrusande på balkongen och undrar vad FAN det var som lät.
Och man sedan ska försöka få henne att sluta skratta medan man, med ganska mycket ägg– och chorizoröra på tröjan, kravlar sig upp ur vrakdelarna av det som brukade vara balkongsoffan samtidigt som man mumlar något om ”skitkvalitet”.
Den sortens morgon.
