Man går och äter lite lunch i lugn och ro med sin vän och kontorskollega N (han var mycket upprörd över att jag i sista stund lät bli att köpa den där Team Jacob-ryggsäcken) och under tiden hinner kommentarsfältet om Norwegians panini urarta i en vild paneldebatt om outsourcing, flygbolagsekonomisk strategi och huruvida jag egentligen ska tas på allvar eller inte (inte bara i det här fallet utan rent generellt, såvitt jag förstår det).
Jag vill bara påpeka att jag inte på något sätt tänker ta del i den diskussionen.
Allt jag ville ha var en varm macka. Det var inget politiskt statement. Jag gillar bara varma mackor.
Men medan ni härjar vidare om det där tänker jag i alla fall följa upp ett mycket kvicktänkt läsarspår och se om jag inte kan tillaga en duglig för-ätar-panini de närmaste dagarna.
Eller, ja, det kan bli en för-ätar-toast istället. Jag kan inte lämna några garantier. Mina mackor är lite som stora författare brukar säga om sina romanfigurer: ”Benägna att få ett eget liv under arbetets gång”.
Jag återkommer med resultat när jag, ni vet, är ensam hemma nästa gång och så.