Hörrni! På torsdagar har vi ju bloggfika här på bloggen (20.00, här i kommentarsfältet, alla välkomna precis som vanligt!). Den är förstås mest bara till för att det är trevligt, men när vi började med den från allra första början hade vi ju faktiskt en liten tilltänkt funktion med den också: Att hjälpa varandra.
Så: Till att börja med bytte vi ju mest drinkrecept och pratade om bästa sättet att byta batteri på en Peugeot 206 och sådär. Men vi har även hunnit med att sätta upp dejter till läsaren Malin, jaga lägenheter till Julia Uppviglerskan och försöka styra upp en attackplantering av ett träd på ett dagis i Kumla. (Lång historia.)
Idag hade jag blivit himla glad om vi kunde dra åt samma håll för en annan läsare, nämligen Jonas. Här i bloggkommentarsfältet mer känd som ”Aphexan”.
Finanskrisen har ju som ni vet slagit rätt hårt mot en hel del svenska arbetsplatser de senaste åren, och strax innan jul fick Jonas veta att han var uppsagd från jobbet. Han är 23, bor på en fårfarm tre mil söder om Örebro, och är redo att jobba med vad som helst. Han är framför allt praktiskt lagd och duktig med teknik och el och automation och sådär. (Han gick elautomation på gymnasiet, och tja…jag vet ju inte riktigt vad det är men min fru säger att det ”antagligen inte hade tagit HONOM två veckor att byta glödlamporna i hallen i alla fall!”.)
Jonas har vidare seriös verktygsvana och hanterar en röjsåg som en tredje arm eftersom han är uppväxt i skogen. (Hans familj ägde skog alltså, han bodde inte under en sten eller så.) Sedan pluggade han alltså elautomation på gymnasiet, och jobbade efter studenten på Sakab där han lärde sig anläggningsdrift och fick traverskrankort. Efter det har han varit montör på SVAB och Hydroscand, med en hel del personalansvar och fina grejer.
Jonas är driftig, teknisk och bra med nävarna. Han är, som jag förstår det, helt enkelt den där typen av kille i vänskapskretsen som alla ringer till när något (oavsett om det är en video eller eller en lastbil) behöver lagas. Ni vet vilken slags kille jag menar. Alla har en Jonas.
Han var själv väldigt förtjust i att ”programmera PLC:s och robotar när jag fick hålla på med det” men är nu beredd att hoppa in och hugga i med precis vad som helst som inte är ett jobb som sociala medier-konsult eller reklamsäljare i mediebranschen i Stockholm, för det tror han inte att han skulle vara så bra på.
Drömmen för Jonas själv vore något där han fick åka omkring som servicetekniker eller reparatör.
Okej?
Det här är, kort och gott, en redig och bra och ordentlig kille. Han vill inte bli rockstjärna eller flytta till Hollywood och vara med i en dokusåpa. Han vill bara ha ett jobb.
Kan vi ordna det?
