Runt, runt, runt i stadsmiljö, i vad som säkert går himla fort i verkligheten men ser sjukt slött ut i tv-rutan.
Flaggor som viftas. Ett par fyllon som kastar sig framför kamerorna och brölar något obegripligt.
Sändningen pågår tio timmar i sträck. Man kan lätt somna till i en och en halv eller så och vakna och inse att man inte har missat någonting annat än att den möjligen temporärt bytt kanal.
Och hela tiden experter och kommentatorer som rätt som det är hetsar upp sig över någon fullkomligt sjukt oviktig detalj som ingen begriper och ingen bryr sig om. Däremellan sitter de i det omänskliga arbetsuppdraget att prata tio timmar i sträck om något som alla i realtid kan se är lika innehållslöst som ett rimlexikon hemma hos Niklas Strömstedt. Så de fyller ut med långa haranger om statistik och historik och banans sträckning genom stan och hur många hästkrafter som drar den där eller den där kärran.
Ja.
Banne mig.
Det kungliga bröllopet kan faktiskt vara den bästa tv-sporten för bakfulla sedan Formel 1.
