Manchester City
En klubb som gjort raketkarriär på listor av det här slaget de senaste åren är Manchester City. Från att ha varit en klubb som absolut ingen brydde sig om till att röra upp några av de starkaste känslorna i fotbollsvärlden. Inte sällan känslor av avsky.
Hur kommer det sig då?
Vi kan väl börja med det faktum att de har världens bästa tränare, världens bästa anfallare och även i övrigt en otrolig spelartrupp. Och visst kan väl avundsjukan som detta faktum bär med sig förklara en del av hatet som riktats mot de ljusblå från Manchester men det är dock långt ifrån hela historien.
Om man bortser från hur bra de är på planen är den totala avsaknaden av moral kanske den största anledningen att folks kräkreflexer jobbar övertid när det trillar in poäng efter poäng för City. De har nyligen stämt Premier League och kämpar med näbbar och klor för sin rätt att kunna fortsätta skriva fullständigt uppblåsta sponsoravtal med företag som ägs av oljeshejker i länder helt utan respekt för de mänskliga rättigheterna.
sportswashing i sin “renaste” form
Man har gått från att vara ett mittenlag som engagerade och älskades av Manchesters arbetarklass till att ägas av politiska makthavare i Abu Dhabi som byggts på slavarbete och fruktansvärda arbetsförhållanden. Minst sagt ironiskt och en stor bidragande orsak till att klubben har blivit den mest hatade inte bara i Premier League, utan bland fotbollsfans världen över. Manchester City idag är sportswashing i sin “renaste” form.
Det är dock inte bara klubbens ägare och de ekonomiska musklerna som kryper under skinnet på folk. Fans från andra klubbar verkar också rörande överens om att en stor del av Manchester Citys fanbase är fullkomligt outhärdliga. Inte minst för att de har på sig skygglappar och helt bortser från det djupt problematiska med ovanstående upplägg. Så länge pokalerna staplas ovanpå varandra och Haaland gör 300 mål per säsong så ser man mellan fingrarna på allt som sker mer eller mindre bakom kulisserna.
Oviljan att problematisera och visa ödmjukhet inför vad som krävts för att göra de resultat man gör skulle kunna få vem som helst att se rött. Oavsett hur mycket eller lite investerad man är i engelsk fotboll.
New York Yankees
I skrivande stund är vi mitt i baseballens World Series, den amerikanska brännbollens motsvarighet till Super Bowl, och i år är det en oerhört klassisk final. Väst mot öst. Los Angeles mot New York. Dodgers mot Yankees. Vad passar väl då bättre än att putta in Yankees på listan även om de just nu ligger under med 3-0 i matcher (man spelar bäst av sju) och är en förlust ifrån att missa titeln även i år.
Yankees var fullkomligt dominerande från 1920-talet fram till mitten av 60-talet. Mellan 1936-1956 vann de tretton World Series och föll i finalen i ytterligare två. Totalt har de vunnit 27 titlar medan närmsta konkurrent har elva. En sådan fullständig dominans är en perfekt grogrund för avundsjuka, bitterhet och hat från de andra lagens fans.
Deras egna fans får också mycket kritik, inte minst för att de är medgångssupportrar
Lägg där till det faktum Yankees lyckats branda sig långt utanför baseballen och att var och varannan människa har en Yankees-keps i garderoben utan att någonsin ha sett en av deras matcher. Det är något som ingen annan idrottsklubb i världen lyckats med och något som sticker i ögonen på baseballfans världen över.
Tack vare detta har man en överlägsen ekonomi till den milda grad att man värderas drygt två miljarder dollar högre än närmsta konkurrent och nyligen har man dessutom skrivit under det dyraste sponsoravtalet någonsin i MLB. Oj va orättvist folk tycker det är när en klubb lyckas bygga upp sin ekonomi genom sportslig framgång och sen omsätta den ekonomin i ytterligare sportslig framgång. Då kokar det nästan över ute i stugorna.
Deras egna fans får också mycket kritik, inte minst för att de är medgångssupportrar som bara valt att hålla på Yankees för att de varit bäst historiskt. Just medgångssupportrar är ett epitet som alltid klistras på alla grupper av fans som råkar hålla på ett lag som det faktiskt går bra för. Det finns inte mycket som provocerar idrottsmänniskor mer än att se andra idrottsmänniskor slippa genomlida de år av kräftgång och dåliga resultat som det egna laget bjudit på. Utom kanske då att andra lag har en bättre ekonomi än vad man själv har.
Just Yankees-fansen får också kritik för att de lever i det förflutna och för sig som bortskämda snorungar som håller på ett topplag trots att de inte vunnit en enda titel sedan 2009. En användare på Reddit beskrev Yankees-fansen som den där rika ungen vars föräldrar köper en ny sportbil till honom som första bil. Sen skryter han om den till alla han träffar tills han en dag super sig full, krockar bilen och dödar någon, kommer undan med det och får en ny bil av sina föräldrar. Det förstår man ju att den snubben har man svårt för.
Real Madrid
Det är ensamt på toppen och när det gäller europeisk fotboll det senaste århundradet är det precis där Real Madrid befunnit sig. Något som också cementerades av FIFA när de utsåg Los Blancos till just 1900-talet största fotbollsklubb. Bara det här faktumet sticker såklart i ögonen på fotbollsfans världen över men det finns fler anledningar att hata Madridklubben.
En av anledningarna stavas Florentino Pérez och den Galacticos-strategi som han sjösatte under sin tid som president i klubben. Real Madrid värvade de största stjärnorna på löpande band, minst en varje sommar, och betalade fantasisummor för dem. Man köpte in Luis Figo, Zinedine Zidane, Ronaldo och David Beckham under hans första fyra säsonger. Under hans andra ämbetsperiod var det istället spelare som Kaká, Karim Benzema och Cristiano Ronaldo som köptes in.
För klubbens fans var det såklart ren njutning att se världens bästa spelare dra på sig den vita tröjan en efter en och Pérez är klubbens mest framgångsrika president men för alla andra var det rena kräkmedlet. Det ultimata köpelaget som gick i fronten när det gällde pay to win-modellen.
…en djupt osympatisk klubb.
Det är dock inte bara klubbledningen och beslutsfattarna som får det att krypa i folk, även spelarna som representerat klubben har ett envist rykte att vara riktigt osköna och att spela fult. Givetvis är det en kritik där man målar med en väldigt bred pensel men med namn som Pepe, Sergio Ramos, Arbeloa, Di Maria, Salgado, Guti, Gravesen med flera finns det ändå en historia som ger de här människorna vatten på sin kvarn. Ingen rök utan eld. Lägg där till divalaterna hos många av de största stjärnorna som spelat för klubben sen Galacticos-eran startade så är det lätt att se hur man kan uppleva Real Madrid som en djupt osympatisk klubb.
Avslutningsvis är det relevant att lyfta klubbens historia i relation till nationen Spaniens historia. Real Madrid har alltid varit kungafamiljens lag och det politiska etablissemangets lag. Det är ingen slump att man har en krona i klubbemblemet och att man heter just Real Madrid.
Andra lags supportrar är inte heller sena med att dra upp General Franco och hur Los Blancos var hans favoritlag, att han satte press på motståndare och domare för att ge Real oförtjänta fördelar samtidigt som han t.ex. tvingade FC Barcelona att ta bort den katalanska flaggan från sitt emblem. Klubbar som historiskt sett varit intimt förknippade med den styrande makteliten och aristokratin har ofta svårt att finna sympatier hos vanligt folk. Även om det luckras upp med tiden, som i fallet Real Madrid, så är motståndare snabba att dra upp det för att rättfärdiga det hat man känner mot klubben.
LA Lakers
LA Lakers är en oerhört rik och mäktig klubb med tung förankring i Los Angeles och medlemmar ur den populärkulturella eliten sittandes courtside på varenda match. Mediebevakningen av laget står inte heller i paritet med någon annan basketklubb och du hittar knappt ett enda NBA-inslag som inte tar upp Lakers. Spelar de bra har det nyhetsvärde, spelar de dåligt har det nyhetsvärde och spelar de helt okej så har det också ett nyhetsvärde.
Är man intresserad av basket blir man tvångsmatad LA Lakers och är man supporter till ett annat lag blir man ganska snabbt mätt och måttligt irriterad på det.
Det är svårt för andra lag att konkurrera med att bo i LA, gnugga armbågar med Hollywoodelit och tjäna säckvis med pengar.
När det kommer till klubbledningen har de implementerat en lite liknande strategi som Real Madrids Galacticos och knutit till sig de bästa spelarna i ligan. Kobe Bryant, Shaquille O’Neal, Kareem Abdul Jabbar, Wilt Chamberlain, Magic Johnson, Lebron James. Listan på superstjärnor kan göras hur lång som helst.
Det är svårt för andra lag att konkurrera med att bo i LA, gnugga armbågar med Hollywoodeliten och tjäna säckvis med pengar. Trots detta ger Lakers-fans ibland sken av att klubbens framgångar bygger på att de lyckas skapa och utveckla nya stjärnor, något som retar gallfeber på andra basketfans.
Man kan inte heller undgå att nämna den konsekventa framgångssaga klubben har varit. De är det enda NBA-lag som vunnit en titel i vart och ett av de senaste fyra årtiondena räknat från 2024 och är det lag efter Boston Celtics som vunnit flest NBA-titlar. Många känner att både spelare och kanske framförallt fans är bortskämda, precis som i fallet New York Yankees och kanske är det inte så konstigt att de ibland kallas för “The Yankees of basketball”.
Toronto Maple Leafs
Det känns nästan overkligt att ett gäng kanadensare tar sig in på listan. Snälla, vänliga, välkomnande och med sunda värderingar. USAs vettiga granne i norr där det ryktas att man inte ens behöver låsa sin ytterdörr eftersom det ändå inte finns mycket till brottslighet att tala om. När det kommer till ishockey kan dock Toronto Maple Leafs få den mest timide kanadensare att brusa upp rejält.
Visa mig en kanadensisk sportsändning utan ett en take på Maple Leafs. Ingen fara, jag kan vänta.
Löven lider av en åkomma som är väldigt vanlig inom en viss kategori idrottsklubbar, nämligen att man är fullkomligt förblindad av en avlägsen historia där man var dominant och framgångsrik. De var otroliga på 40-talet och nästan lika bra på 60-talet och vann mest hela tiden.
Nu är det dock snart sextio år sedan de vann en Stanley Cup-titel men ändå är självbilden fortfarande att man är ett topplag och en legitim utmanare. Varje år är det “deras år”, med den nya coachen, det nya draftade stjärnskottet, den nya storspelaren, den nya ägaren, den nya ismaskinen, den nya menyn i kiosken eller den nya färgen på målvaktens kalsonger ska man vinna. Det finns alltid en ny, fräsch anledning till att Maple Leafs kommer utmana om titeln och sen gör de inte det.
Media hänger dock gärna på hypen inför varje säsong vilket för oss till nästa anledning att Toronto-klubben är så hatad. Likt Lakers får de oproportionerligt stort utrymme i pressen, det skrivs och rapporteras om klubben i tid och otid. Visa mig en kanadensisk sportsändning utan ett en take på Maple Leafs. Ingen fara, jag kan vänta.
Man har kapitalet, man har historian, man har fansen, man har egentligen alla förutsättningar för att vara det där topplaget man tror att man är men år efter år så slarvar man bort sina möjligheter. Leafs har också det högsta biljettpriset i hela NHL och trots detta rankades man SIST av alla 122 proffsklubbar i de fyra stora ligorna (NHL, MLB, NBA och NFL) när ESPN betygsatte bl.a. antal titlar man vunnit, kvaliteten på spelarna, ägarna och matchupplevelsen på arenan. Det är som att de inte fattar grejen.
En inbiten supporter beskrev det som att de är den snabbaste bilen på marknaden med överlägset bäst prestanda. Samtidigt är de helt oförmögna att förstå varför de inte vinner båtracet och varje år köar människor för att se de dumma idioterna drunkna i sin bil en gång till.
