Trots att jag bara äter det typ en gång per år gillar jag potatischips. Att jag äter chips så sällan beror inte bara på att jag inte vill bli tvångsanmäld till Älskling, du har blivit en tjockis, utan också för att det ju inte finns några naturliga tillfällen att käka dem på. Chips är ju alldeles för snacksigt för att vara en del av en måltid, och alldeles för matigt för att ätas som dessert. Och att äta chips till det så kallade ”fredagsmyset” fattar jag inte alls. Då har man ju precis käkat kvällsmat, ska man äta ännu mera potatis då? Vad är det för sjukt påhitt?
Nej, det enda naturliga chipstillfället jag kan komma på är i samband med öl/drink och då med en goda kesodipp. Keso och chips passar nämligen asbra ihop, lite som kärlek och kyssar eller sjölejon och badbollar. Bara blanda keso, riven pepparrot, dill, salt och peppar. Allt efter smak. Dippa. Drick. Dippa. Drick. Repetera.
