Ni jobbade tillsammans redan i Lights Out, där du David regisserade och du Lotta skådespelade. Nu gör ni Until Dawn ihop. Hur är det att vara ett par och göra skräckfilm?
DAVID:
”Det är skönt att ha någon som Lotta, eftersom vi båda är från Sverige och har en viss distans till allt. Det är skönt att ha den stadiga punkten.”
LOTTA:
”Vi har älskat att göra manusarbete tidigare och hoppats att det ska bli enkelt och roligt att göra en hel film ihop. Och det var precis så. Vi känner varandra så himla väl, så om det är något jag vet att David gärna vill är vi två som kan kämpa för det. Istället för att han ensam måste göra det. Att vara på inspelning långa dagar och veta att det finns någon som förstår exakt hur man känner när det är jobbigt och slitigt, det har hjälpt oss båda svinmycket.”
Du David och Mike Flanagan är två av mina favoriter bland verksamma skräckregissörer. Just för att man känner att ni är fans av genren. Hur kommunicerar man det som filmskapare?
DAVID:
”Bra fråga. I Until Dawn är det nästan flera skräckfilmer i en, så man kunde dra inspiration från allt man sett genom livet. Det var väldigt roligt att äntligen få göra en film med massor av praktiska effekter, makeup och monster. Så har det inte varit i våra tidigare skräckfilmer, särskilt inte kortfilmerna som vi gör utan pengar. För mig är det en glädje i att göra det och jag hoppas att den känns.”
LOTTA:
”David brukar prata om att vi har nästan en vetenskaplig ingång till skräcken. Hur gör man så att folk blir som räddast? Det är spännande att jobba med en studio vi inte jobbat med tidigare, som har andra sätt att jobba på. Då har vi haft scener som de velat ändra och då har vi fått kämpa för dem. Just för att David säger ’det kommer inte bli lika otäckt om vi har en annan vinkel eller klipper bort det där’. ’
DAVID:
”Studior kan ha inställningen att det måste vara jättemycket jumpscares, men jag tycker att det ibland kan få vara lite långsammare och ändå vara lika otäckt. Som i kortfilmen Lights Out i den sista scaren där man ser Lottas ansikte. Då hör man ljudet lite innan och det är inte en lika stor sting i sista scenen. Det kan bli läskigt ändå.”
LOTTA:
”Det är ett par ställen i Until Dawn där man hör ett ljud, en slags varning innan något händer. Men man vet inte vad den varningen innebär. Då har du David fått försvara det med att hjärnan vet inte vad som händer. När man vet att något ska hända men inte vad, då börjar det rusa. Om den tidsrymden är för kort hinner man inte bli redo eller känna av det.”
I en kortfilm som Lights Out hade ni inga resurser att tillgå. Nu har ni massor. Hur behåller man fokus på kärnidén, mitt i allt det?
DAVID:
”Det är därför vi gör kortfilmer ibland, för det är en helt annan grej än att göra långfilm. Det kan vara svårt att behålla kärnan, eftersom det är ett sådant maraton att göra en sån här film. Men man får bara klippa bort det som inte funkar.”
LOTTA:
”När det gäller kortfilmerna är det ingen skillnad. Dem gör vi precis likadant. Du har ju lite mer fancy kameror nu, men vi använder fortfarande lampor från Ikea och vår dolly som är byggd av en Billybokhylla. Vi berättar ju inte för någon att vi gör de filmerna utan lägger bara upp dem när vi är klara.”
DAVID:
”Det är så man vill göra film.”
Until Dawn innehåller några av de våldsammaste scenerna i en film jag sett av dig. Har ni några favoritdödsscener?
DAVID:
”Min favoritscen är när släggan mosar en karaktärs huvud. Det är faktiskt en kombination av praktiska effekter och saker filmade på bluescreen. Vi hade en docka fylld med blod som jag slog med släggan på. Det såg bra ut, men den gick inte helt sönder. Så de som gjorde specialeffekterna filmade en skalle full med blod på bluescreen och gjorde sedan en kombination av dockan och det de filmade. Det blev så jävla over the top. Ögat rullade ut, hjärnsubstans…
Den scenen kom till ganska sent och jag hade inte visat studion den. Så det var först när vi mixat ljudet och skulle visa hela filmen för dem. När den scenen kom ryckte de till. Jag tänkte att hoppas inte vi måste klippa bort det, men de gillade det.”
Until Dawn har svensk biopremiär den 25 april.
