Jag: (Läser bloggkommentarerna) Shit, de pratar skitmycket om muffins i kommentarerna nu.
Min fru: (Med måttligt intresserat tonläge) Mmm. Jättefint älskling.
Jag: Har jag berättat om den där gången när min kompis jobbade på flygbolag, och han kom hem med en hel SÄCK såna där små minichokladmuffins?
Min fru: (Fortfarande inte helt superengagerad) Mmm, bara sisådär 200 gånger eller så tror jag.
Jag: Men fattar du, han kom med en SÄCK muffins!
Min fru: Jättefint älskling. Jättefint.
Jag: (Suckar och drömmer mig tillbaka) Det var den lyckligaste dagen i mitt liv tror jag.
(Tystnad. Min fru tittar på mig med den inte alltigenom tillfredsställda blicken.)
Jag: (Harklar mig) Förutom…du vet. När Nicholas föddes. Och så.
Min fru: (Skakar på huvudet, vänder sig om, lämnar rummet)
(Tystnad)
Jag: Och när vi gifte oss förstås!
(Tystnad)
Jag: Och när vi FÖRLOVADE OSS!
(Tystnad)
Jag: DU FATTAR FÖR FAN VAD JAG MENAR!
