Vältränad bekant: Fan mannen, shit vad du haltar. Vad har hänt?
Jag: Äh, du vet. Jag hade en liten olycka på gymmet bara.
Vältränad bekant: (Nickar entusiastiskt, tittar imponerat på mig) Ah, var det bänkpressen eller? Fan alltså, det där har hänt mig också. Du vet man maxar vikten i pressen och så bah PANG så smäller axeln!
(Tystnad)
Jag: (Harklar mig) Eh, mmm. Exakt så var det. Kan man säga.
Vältränad bekant: (Skakar på huvudet, masserar sin axel) Fan alltså, jag vet hur det känns. Jag drog hela jävla armen ur led vettu när jag drog en 140-kilos utan passning. Men det är ju liksom sånt man får räkna med när man lyfter de tunga grejerna. No pain no gain! Eller hur? Va? (Dunkar mig entusiastiskt i ryggen)
Jag: (Viker mig framåt. Kämpar emot impulsen att börja gråta.) E-xakt. Exakt så.
(Min fru kommer in i rummet, tittar glatt på mig.)
Min fru: Hej! Vad pratar ni om?
Vältränad bekant: (Boxar mig så hårt på armen att jag får ont i revbenen) Äsch, vi står och jämför gymskador bara. Hörde ju att Fredde här slet sönder ryggen idag.
Min fru: (Flinar brett) Eller huuur? Är det inte bara helt SJUKT att han ramlade av löpbandet? Jag menar, vem fan GÖR det egentligen?
(Tystnad.)
(Vältränad bekant tittar inte alls imponerat på mig. Jag tittar inte alls imponerat på min fru.)
Min fru: (Tittar oförstående på oss båda. Slår ut med armarna.) Vad?
