Jag: Jaha, och hur tyckte ungarna att julen var då?
God vän: Äh, ettåringen tyckte väl att den var ball och så. Fyraåringen är mest sur på mig.
Jag: Vadå? Fick hon inte rätt julklappar eller?
God vän: Jojo, men du vet hur jag varje gång hon vill göra något jobbigt svarar ”nej, men jag lovar att vi gör det en annan dag”?
Jag: Ja?
God vän: Du vet, det där har ju blivit ett helt begrepp för henne nu. Grejer vi ska göra ”en annandag”. Gå på tivoli och skaffa en tam tigerunge och baka egna pepparkakor och fan och hans moster. Hon har en lång jävla lista.
Jag: Aaah…och så insåg hon två dagar efter julafton att idag är det Annandagen!?
God vän: (Harklar sig) Ja. Alltså. Jag tänkte faktiskt berätta det för henne då…
Jag: Men?
God vän: Men…äh, du vet. Sen tänkte jag att det skulle vara roligare att bara vänta till dagen efter, och berätta att igår var det annandagen. Men att hon missade den!
(Tystnad)
Jag: Du har rätt. Det var faktiskt mycket roligare.
God vän: Eller hur?
Jag: Fyraåringar alltså.
God vän: Ingen. Humor. Alls.
