Jag är på Ica. Jag har lagt upp mina varor på bandet. Framför mig i kön befinner sig två kvinnor. En som just har betalat och precis har börjat packa sina påsar, och en som ännu inte börjat betala. Bakom mig i kön står en otålig 35-årig man med enkelsiffrigt BMI iklädd solglasögon och jeans så tajta att man högst troligt måste besöka en laserklinik specialiserad på att bränna bort tatueringar för att få av dem.
Han blänger demonstrativt på sitt obeskrivligt skitfula armbandsur. Han stönar mig upprört i nacken. Och sträcker sig sedan ilsket fram förbi mig, puttar oförsiktigt mina varor en halvmeter framåt på bandet, dunkar irriterat ner nästakund-skylten, och börjar sedan med sin kropp böjd som en ostbåge runt mig hetsigt lasta upp sina varor.
Jag vänder mig då försynt om och förklarar vänligt och sakligt i samtalston att jag har långt gångna planer på att sälja min bil enbart för syftet att finansiera inhyrandet av en högst kompetent östeuropeisk yrkestorped var uppdragsbeskrivning i all korthet kommer bestå av att uppsöka mannens bostad under dygnets senare timmar och där sätta eld på mannens ansikte medan mannen sover.
Är det en ”överreaktion” då?
Min fru hävdar att det är en ”överreaktion”.