Träffar god vän och hennes mamma i parken.
God vän: Hej! Det här är min mamma. Och mamma, det här är Fredrik och hans son. Du vet Fredrik som jag berättade om häromdagen!
God väns mamma: (Betraktar mig skeptiskt) Är det du som har den där bloggen?
Jag: (Tveksamt) Ja…
God väns mamma: (Nickar bestämt) Den har jag hört talas om.
Jag: (Försöker låta käck) Bara bra saker hoppas jag!
(Inte helt avslappnad tystnad)
Jag: (Harklar mig, tittar ner i marken, skrapar lite med skon i gruset) Jomensåatte…
God väns mamma: (Ser misstänksam ut) Känner du hon den där Kissy?
Jag: Du menar Kissie?
God väns mamma: (Nickar) Det var ju det jag sa!
Jag: Nej.
God väns mamma: (Missnöjt) Det var det visst!
Jag: (Kliar mig i håret, skrapar skon i gruset) Jojojo…jag förstod det…jag menade ”nej” som i ”nej, jag känner inte henne”.
(Tystnad)
Jag: (Harklar mig)
God väns mamma: Hon verkar ju inte riktigt klok den där!
Jag: Kissie?
God väns mamma: Ja!
Jag: Nä…eller jag menar: Jo! Eller fan…det du sa!
God väns mamma: (Tittar på god vän, skakar menande på huvudet, granskar mitt ansikte som om hon väntar på att jag ska erkänna något) Du vill kanske inte säga något eftersom ni är kompisar?
Jag: Va?
God vän: (Uppgivet) Men herregud mamma! Alla som har bloggar KÄNNER liksom inte varandra!
God väns mamma: (Slår avväpnande ut med armarna) Nähä, nähä, nähä. Men man kan väl få FRÅGA? Jag är faktiskt också på internet! Jag läser också saker!
God vän: (Stönar) Men du behöver ju inte förhöra honom som om du var en POLIS!
God väns mamma: DET HAR JAG VÄL INTE GJORT!
God vän: DET GJORDE DU JU!
Jag: (Harklar mig) Vi måste nog gå nu. Men det var trevligt att träff…
God väns mamma: (Till god vän) Frågan är faktiskt fri Helena! Och sådär som den där Kissy håller på så är det väl inte så konstigt att man ifrågasätter!
God vän: Men han KÄNNER ju inte ens Kissie!
Jag: Men vi går nu då… (Vänder försiktigt barnvagnen och börjar sakta backa från platsen)
God vän: (Till sin mamma) Du är så jävla pinsam ibland alltså!
God väns mamma: (Himlar med ögonen, viftar uppgivet med armarna) Visst, visst, vad jag än gör så blir det fel. Precis som vanligt!
God vän: Men guuud vilken martyr du är alltså!
Jag: (Till min son) Nej, vänd dig inte om Nicholas. Just keep walking. Det här är lite som den där Discovery-serien när de gör animerade uppgörelser mellan en pytonorm och en krokodil. Tro mig. There are no innocent bystanders…
