Idag var min vän N och jag ute och åt lunch. Jag beställde en kebab. Min vän N ställde sig då demonstrativt bredvid mig, började nynna på inledningsmusiken till Gladiator, och ropade ”what we eat in life, echoes in eternity!” samtidigt som han viftade med en flaska extra stark tomatsås mot mig som om den var ett svärd.
Och nej, jag är inte den som gnäller eller tjurar eller går upp på kontoret och skriver ett surt blogginlägg för det. Verkligen inte. Men låt det från den här dagen ändå bli känt att hela det här hacka-på-Fredriks-matvanor-temat som den här veckan har börjat med faktiskt börjar kännas j-ä-v-l-i-g-t orättvist.
Jag åt fan en sallad igår liksom.
