Jag: (Efter en och en halv timme balkongbelysningsmontering) Jaha, blir det bra så här då?
Min fru: (Tittar något skeptiskt ut på balkongen) Ja…ja det blir…bra…
Jag: Vadå? Vad fan menar du med det? Är du inte nöjd?
Min fru: (Klappar mig vänligt på armen, lite så som man kanske skulle klappa en femåring på armen om han sa att han skulle gå ut och armera ett kärnvapen och invadera Indien) Jojojo, det blir jättebra älskling. Jättefint. Jag fixar det sen.
Jag: Vaddå ”fixar det sen”? Vad ska du ”fixa”?
(Tystnad.)
Jag: Svara på frågan!
Min fru: Men herregud älskling. Det är jättefint. Jag ska fixa det lite. Bara.
Jag: Fixa VAD?
Min fru: (Ny armklapp) Oroa dig inte för det du. Nu går jag i alla fall och lägger mig. Godnatt.
(Tystnad. Fru lämnar rummet.)
Jag: VAD ÄR DET DU SKA FIXA???
(Tystnad)
Jag: Och varför står den där jävla grannen på andra sidan gården i fönstret och flinar?
