Min fru: (Vänder datorn åt mitt håll) Alltså, det här kanske det gulligaste jag någonsin har sett.
Jag: Vad är det?
Min fru: En kompis barn, de är 3 och 5 tror jag, har satt ut gröt och pepparkakor till tomten. På balkongen på femte våningen.
Jag: Det var faktiskt gulligt.
Min fru: Eller hur? Kanske inte så kul för föräldrarna att få springa ut och hämta in det och slänga det mitt i natten för att barnen inte ska bli besvikna visserligen. Men sjukt, sjukt gulligt.
Jag: Man måste ju inte…slänga det.
Min fru: (Ser skeptisk ut) Jag vet att det är svårt för dig att tänka sig, men det finns faktiskt människor som inte sätter sig och äter kall gröt i minusgrader på balkongen mitt i natten.
Jag: Jag säger bara att om det är risgrynsgröt och man har lite sylt…
(Tystnad)
Jag: Och en jacka.
(Tystnad)
Min fru: (Tittar på bilden av gröten och pepparkakorna igen) Gud alltså…förstår du att nästa år kanske det är vårt barn som springer runt här och vill sätta ut gröt och pepparkakor åt tomten?
Jag: Och skink– och senapsmackor.
Min fru: Va?
Jag: Och julmust kanske.
Min fru: (Skakar på huvudet)
Jag: Jag bara säger att tomten kanske gillar skink- och senapsmackor också. Och rödbetssallad. Och lite rostad lök. Och kanske en bit Västerbottenost.
(Tystnad)
Jag: Det är för barnens skull alltså…
Min fru: (Skakar på huvudet igen) Vi kanske ska prata om det här igen när du har ätit lunch?
Jag: (Harklar mig) Det vore kanske bäst för alla, ja.
