Men när jag precis har lassat upp en tallrik hotellfrukost bestående av en hög bacon, lite äggröra, några stekta korvar, lite vita bönor med knaperstekt sidfläsk, en munk, några våfflor, en hög plättar, några skivor rostat bröd med jordgubbssylt och Nutella och en halv brieost eller så inlindad i fyra lager serranoskinka.
Och en amerikansk manlig turist i 45-årsåldern, som väger uppskattningsvis 175 kilo och som är av den där typen av kroppshydda som inte ”sätter sig” så mycket som den ”lägger till” på en stol, samtidigt sjunker ner med högljudda stånkanden två bord bort från oss.
Och han har en tallrik framför sig som ser exakt likadan ut som min.
Då sätter min fru handen för munnen och väser dramatiskt ”I am the ghost of christmases to come, Fredrik” genom fingrarna.
Det gör hon ju.