Min son har den senaste halvtimmen stått mitt på golvet i vardagsrummet, riktat fjärrkontrollen till teven mycket fokuserat mot mig, blundat hårt och intensivt som om han verkligen önskade sig något.
Och varje gång han öppnar ögonen och får syn på mig ser han sjukt besviken ut.
Sedan gör han om alltihop.
Men jag tar inte illa upp. Inte alls.
