Få skådespelare har haft samma breda genomslag som Eddie Redmayne. 2015 plockade han Oscarn för Bästa manliga huvudroll med The Theory of Everything och året därpå nominerades han i samma kategori för The Danish Girl. Efter att hans Harry Potter-spinoffer gick i graven, har det varit relativt tyst om den brittiske stjärnan, fram till nu.
I Schakalen spelar inte Redmayne den trevlige kille vi är vana vid, utan han spelar den trevlige killen vi är vana vid, men som också är en sociopat, eller en “motherfucker” som han så fint beskrev det när vi pratades vid. På hemmaplan är nämligen hans rollfigur Alexander Duggan en älskvärd familjefarsa, men på jobbet är han en internationell lönnmördare som går under kodnamnet ”Schakalen”.
”Det finns inget mer skrämmande”
Vi pratas vid över Zoom och eftersom Redmayne bjuder på flera fraser från Europas alla hörn i serien, passar jag på att fråga honom om hur hans språkkunskaper är i dag.
– Fruktansvärd! Jag kan inte prata ett ord spanska och var tvungen att säga repliker till Úrsula [hans spanska motspelerska som spelar hans hustru i serien]. Det finns inget mer skrämmande än att prata ett nytt språk framför någon som har det som modersmål.
Han fortsätter:
– Úrsula och jag pratade om det där, eftersom hon inte pratar sitt modersmål i serien. Det är någonting med att skådespela på ett annat språk, som gör att man lämnar lite av sitt kritiska tänkande åt sidan och blir mindre dömande mot sig själv, eftersom man inte riktigt kan avgöra hur det låter. Det känns faktiskt befriande.
”Jag fingranskar alla detaljer”
I seriens öppningsscen har ”Schakalen” förklätt sig till en åldrad städare för att bryta sig in på ett företag där hans nästa offer är. Det är en smått mästerlig prestation av Redmayne, som genom att förändra sin röst och sina rörelsemönster påminner oss om vilken skicklig fysisk skådespelare han är.
Kan du bedöma din presentation mer objektivt när du tittar på den här typen av tagningar där du är i princip oigenkännlig?
– Jag skulle säga att jag är lika dömande mot mig själv, säger Redmayne, men att det istället handlar om hur alla komponenter gifter sig med varandra; det fysiska, rösten, proteserna och kostymen. Ibland kan jag undra vad som hände under en tagning, jag fingranskar alla detaljer och det är svårt att vara objektiv.
“Jag tycker att hela ‘hur-kommer-det-sig-grejen’ är intressant”
Eddie Redmayne sitt breda genombrott för tio år sedan när han gestaltade Stephen Hawkins i “The Theory of Everything” och blev snabbt en skådespelare som förknippades med vänliga karaktärer. Att han nu spelar yrkesmördare känns som ett strategiskt val för att bredda synen på honom som skådespelare. Själv menar han att så inte är fallet
– Jag tycker att hela ”hur-kommer-det-sig”-grejen är intressant, säger han. Konstigt nog var en av de första filmerna jag gjorde Savage Grace, i vilken jag spelade en son som mördade sin mamma. Det är konstigt att vara skådespelare för man har ingen kontroll över vilka roller som fastnar i folks medvetande.
Han fortsätter:
– Med The Jackal var det helt enkelt spännande att få spela någon som drog åt alla möjliga håll och som i grunden är en skådespelare själv. För min inre 12-åring, som älskade att klä ut sig till gamla män, spela olika karaktärer och testa olika dialekter, var det otroligt givande.
I din senaste film, The Good Nurse, spelar du också en mördare. Fanns det inte någon strategisk tanke med att spela dessa två karaktärer efter varandra?
– Nej, men det är intressant att du tar upp det, för jag är inte säker på att jag fanns i serieskaparnas tankar förrän regissören såg The Good Nurse och föreslog mig för rollen. Det var efter att han såg den filmen som han trodde att jag skulle kunna förmedla rätt kylighet. Jag är väldigt tacksam för det, eftersom folk nog är vana vid att se mig spela snälla människor.
Hela intervjun finns att ta del av på Filmtopps YouTube-kanal.
