Jag stod vid källsorteringsstationen för en stund sedan. Bredvid mig stod en man några år yngre än jag själv och slängde exakt lika många proteinpulverburkar som jag slängde Ben & Jerrys-paket. Vi hade likadana träningsbyxor på oss.
Eller, för honom var det nog träningsbyxor. För mig är det mer ätarbyxor.
Det var lite samma känsla i luften som när Burger King är första reklamspoten i pausen av Biggest Loser, kan man säga. Som om universum vill berätta något för en. Lite som det där trädet i Avatar.
Om trädet i Avatar pekade på folk och skrek ”haha, du är en tjockis!”, alltså.