Det var, i stora drag, en OS-dag närmast att beskriva som en tågkrasch.
Tre Kronor förlorade kvartsfinalen mot Slovakien. Vad jag tyckte om det kan ni läsa här, något jag sedan fick vild kritik av min chef för här, varpå jag förklarade det hela i lite mer detalj här.
Damkronorna förlorade bronsmatchen mot Finland. Om det har jag så mycket att säga att det kommer krävas (minst) ett separat blogginlägg, men låt oss tills vidare nöja oss med följande sammanfattning: Det finns fyra (4!) lag i damernas OS-turnering som ens i teorin har rimliga förutsättningar att ställa ett landslag på isen. Vi slog Schweiz. Vi förlorade mot alla de andra.
Det. Är. Inte. Bra. Alls.
Damernas skidstafett slutade med en svensk femteplats. Vilket faktiskt var ett överraskande bra resultat med tanke på att truppen är snorigare än ett dagis i Kiruna. Att spekulera i medalj med gårdagens uppställning hade varit ett skämt. Charlotte Kalla hade, om distansen varit det dubbla, kanske kunnat göra en Petter Northug och jaga livet ur tätkvartetten. men under omständigheterna var insatsen fullkomligt godkänd.
Av detta kan möjligen både damkronornas förbundskapten Peter Elander och Cafés egen Viktor Barth-Kron lära sig att man bedöms efter förutsättningarna när man åstadkommer ett resultat. Inte enbart resultat i sig.
Det är, för att sätta det hela i ett sammanhang, inte alls ett dåligt jobb att sköta fritösen på McDonald’s. Tvärtom.
Men det är kanske inte att räkna som en ”framgång” om du har sex års juridikstudier och en miljon i studielån i bagaget.
I damernas storslalom var Anja Pärsson och de andra svenskorna så långt efter täten att Julia Mancuso strödde ut M&M:s i backen för att de skulle hitta ner.
I damernas konståkning vann Sydkorea före Japan och Kanada (Joannie Rochette vann OS-brons på hemmaplan fyra dagar efter att hennes mamma dog i en hjärtattack, jag är förvisso typen av person som kan bryta ihop framför Extreme Home Makeover, men jag inbillar mig att även mer känslostabila personer därute tycker att det är en enorm prestation). Sveriges överlägset bästa sportskribent säger betydligt klokare saker än jag om det här.
I den nordiska kombinationen blev det dubbelt USA i toppen med Österrike på tredje plats, och därmed kan vi väl officiellt utnämna denna gren till den med världens geografiskt mest missvisande namn.
I herrarnas freestylehopp sopade Vitryssland hem guldet.
I damernas hockeyfinal slog Kanada USA med 2-0 och sopade hem hälften av de guldmedaljer samtliga invånare i landet förväntar sig bli kvar norr om den amerikanska gränsen när hockeyturneringen är över.
I herrarnas curling gjorde Sverige allt som kunde förväntas av dem, vilket tyvärr även inkluderade att de förlorade mot Kanada. Nu blir det bronsmatch. Vi får känna efter hur det känns när vi kommer dit.
Men…
Till sist…
När man räknar samman en svenskdag i OS som sög så monumentalt jävla mycket tomteluva att man i stort sett inte orkar skriva ett ord om den…
Då har man Lag Anette Norberg i damernas curling. Som slog Kina. Och på något sätt räddade resten av OS-upplevelsen för oss allihop.
Ska ni bara se enda sak till i OS (förutom hockeyn, givetvis) så föreslår jag att ni placerar er i soffan vid midnatt inatt och ser finalen.
Hepp hepp.
