Ni vet när ens fru ska resa bort i två dagar. Och man ska vara själv hemma med ens gemensamma barn. Och man säger till henne att hon inte behöver oroa sig. Och hon säger ”vadå? Jag är inte orolig! Jag litar på dig!”.
Och man sen kommer på henne när hon sitter i telefon.
Med handläggaren på försäkringsbolaget.
Och hon bara viftar trött med handen och säger att det handlar om en ”heeelt annan grej”.
Det är ju inte som att man tar det personligt då.
Inte alls.
