Min familj och jag har över helgen befunnit oss i ett hus som i ena gaveln har heltäckande panoramafönster.
Vår son har nyligen upptäckt dem. Och upptäckt att han gillar dem.
Det har lett till att han nu i timtal har suttit i sin babysitter framför dem och stirrat ut. Han säger inget, skriker inte, äter knappt. Han bara sitter där och glor. Som en gammal pensionär som sitter och blänger ilsket ut på gatan och noterar vad grannarna gör.
Lite då och då hummar han insiktsfullt för sig själv. Som om han precis fått syn på något som bara bekräftade hans misstankar.
Ingen vet riktigt om vad.
Och sen återgår han till att bara stirra.
Min fru säger att det betyder att han ”är en liten tänkare”.
Sen blir hon skitsur på mig för att jag säger att vi kanske lika gärna hade kunnat skaffa en katt istället.