God vän: (Tittar på min son, som sitter i sin babysitter och pratar högt för sig själv) Fan. Sjukt ändå att du har barn liksom. Att du har byggt den här.
Jag: Mmm. Det är ett mirakel. Verkligen. Håller du koll på honom i en minut så ska jag bara fixa en grej i köket.
God vän: (Lätt orolig) Eeeh…okej…vad ska jag göra då?
Jag: Bara sitt här och titta på honom. Det är typ hela grejen med att passa barn.
God vän: Åh. Okej.
(Tystnad)
God vän: Eh…vafan gör han nu då? Ska han hålla på med såna där grimaser? Mår han dåligt eller?
Jag: (Tittar på min son) Han bajsar.
God vän: (Fascinerat) Ååå faan…
Jag: Håller du ett öga då så är jag i köket…
God vän: (Fortfarande oerhört fascinerad) Absolut!
(Tystnad)
God vän: Och nu då? Ska jag ge honom en tidning eller nåt eller?
