I bilkö på E4:an, jag pratar med god vän i högtalartelefonen i bilen.
God vän: Nä fan, jag ville egentligen bara ringa och gratta i efterskott på födelsedagen!
Jag: Åh, tack tack.
God vän: Hur känns det att vara 30 då?
Jag: Äh, det känns egentligen inget speciellt. Det är ju inte som att man förändras som person eller så. Alla beter sig som att jag skulle ha vaknat i torsdags morse med någon sorts ny livsvisdom eller så. Men jag är ju fortfarande samma kille liksom.
God vän: Exakt! Så kände jag också när jag fyllde 30! Jag fattade fan aldrig grejen med att alla skulle tjata så mycket om the big 3-0 alltså. Man är ju bara samma snubbe!
Jag: Ja men precis. Ja, jag är ett år äldre. Men jag är samma gamla…
Min fru: (Tittar skeptiskt på mig, tittar skeptiskt på högtalartelefonen, tittar skeptiskt på mig) Låt mig bara avbryta dig här och nu och säga att om du börjar sjunga på ”I’m still Jenny from the block” nu så tar jag ut skilsmässa.
(Tystnad)
Min fru: (Rycker på axlarna) Jag tyckte bara att du skulle få veta det.
