Jaha ja.
4-2 till Sverige. Efter en 3-0-ledning som helt plötsligt blev fullskalig panik och 3-2 med ett par minuter kvar.
Vi hade, för att vara ärliga, inte kunnat bjuda in Vitryssland mer i den här matchen om så Bindefeldt hade budat över ett svindyrt kort med erbjudande om att vara Carolas +1.
Men 3 poäng är 3 poäng.
Kommentatorerna pratade om att ”när Vitryssland kallas blåbärsnation så är det bara ren okunnighet”.
Jag tog åt mig lite.
Men jag står för det.
Vitryssland, i år, ÄR inte bra. Finland sköt 45 skott mot dem. Hade Finland skjutit 45 skott mot Sverige? Mot Tjeckien? Mot Kanada?
Nej.
Fuck nej.
Om matchen idag då: Det kändes faktiskt stabilt, fram till 3-2. Då blev det fyra-fem minuters bildlektion i ADHD-klassen på mellanstadieskolan i Eslöv. Sen gjorde Alfredsson 4-2 och vi får nog vara glada att vi inte tappade en pinne. Den här matchen borde vi ha dödat redan i andra perioden.
Helt ärligt känns akilleshälen som ett Monster.
Jonas Gustafsson släppte returer som om plocken var full av härdad betong.
Känns som om Lundqvist hade tagit åtminstone ett av de där två.
Vi får gräva djupare i detta under morgondagen.
