Jag: Jag säger bara att jag tycker att det är fantastiskt att man kan bygga det här. Man inser hur liten man själv är i universum när man ser det, det är allt jag säger.
Min fru: (Fullständigt oberört) Mmm. Men du är ju…speciell…också.
Jag: Så du tycker inte att det är fantastiskt? Du tycker inte att det är magnifikt att människan kan skapa sådana här saker?
Min fru: (En suck så djupt att den har släppt en novellsamling innan den är färdig) Du kan inte mena allvar.
Jag: Vadå allvar? Är du inte det minsta lilla imponerad av arkitekturen som krävs för att konstruera det här? Ingenjörskonsten?
Min fru: (Himlar med ögonen så högt att pupillerna lämnar fingeravtryck i innertaket) Skärp dig.
Jag: Men är du helt kulturlös eller? Blir du inte det minsta tagen av den mänskliga fantasins omfattning? Fattar du hur outside the box man måste tänka för att ens våga ge sig på idén över huvud taget!?
Min fru: Jag orkar inte.
Jag: Den väger 4,3 kilo!
Min fru: Det är en HAMBURGARE!!!
Jag: DET ÄR JU PRECIS DET JAG SÄGER!!!