Jag ska in på bilverkstaden med bilen. Verkstaden ligger i botten av en väldigt brant backe, inne i ett väldigt stort parkeringsgarage. När jag kört hela vägen ner så öppnas inte den automatiska garageporten. Jag blir frustrerad. Backar hela vägen uppför backen igen. Då öppnas garageporten. Jag kör genast nerför backen igen, varpå porten naturligtvis i sann Rowan Atkinson-anda stängs precis när jag hunnit fram.
Jag svär. Börjar backa uppför backen igen. Just i det ögonblicket uppenbarar sig en välkammad herre i 40-årsåldern iklädd röda byxor bredvid min bil. Han tittar lite nedlåtande på mig. Han tittar lite nedlåtande på min franska bil. Sedan slår han in en kod på dosan vid väggen, och garageporten öppnas. Han vinkar nedlåtande (det är mycket svårt att vinka nedlåtande, men mannen i röda byxor has it down to perfection) åt mig att köra in.
Jag kör fram till öppningen, men kör inte in. Jag tänker mig nämligen att jag först på något sätt borde förklara för mannen i de röda byxorna varför jag precis kört upp och ner för backen som en idiot. Jag är ju ingen idiot liksom. Det borde ju mannen i de röda byxorna få veta.
Så jag lutar mig ut genom rutan, nickar mot garageporten och säger:
”Tack! Jag fick…inte upp den!”
Sedan ler jag. På det där sätter som jag själv tycker borde se sympatiskt ut men som min fru hävdar får mig att se ut som Clownen i Det.
Mannen i de röda byxorna ser mycket obekväm ut.
Sedan försvinner han snabbt in i garaget genom en liten dörr.
När jag tittar upp igen har porten stängts.
Jag börjar backa uppför backen igen.
Och jag funderar på vad som egentligen stör mig mest:
Att jag inte kommer in i det satans garaget. Eller att den där mannen var 40 år gammal och hade röda byxor på sig.
