Innelistan
Förolämpa poliser
Spännande kultur föds inte sällan ur motreaktioner. “The Man” inskränker en frihet och som protest mot det uppstår något nytt och intressant. Thatcher-erans effekt på brittiskt musikliv är det klassiska exemplet. Med den kulturens naturlag i ryggen spår jag – och hoppas – nu att en ny lag ska frammana stor konst.
Det började med att jag blev upprörd igen.
Jag har förstås mest mig själv att skylla som frivilligt utsätter mig för samtiden. Men vad ska man göra, såret måste petas i tydligen. Jag har tittat på Nyhetsmorgon.
Om det vanligtvis rör sig om att jag blir irriterad över bagateller så handlade det denna gång om nåt av större vikt. Inslaget gällde det nya brottet som införs i juli: Förolämpning mot tjänsteman – vilket kan ge fängelsestraff. Du kan alltså få fängelse om du kränker en tjänsteman verbalt.
Tanken är möjligen god, om man ser välvilligt på det, så att en lärare eller beslutsfattare ska kunna utöva sitt yrke utan att känna sig trakasserad. Men som jag förstår det (en liten friskrivning så att du kära läsare inte glömmer att jag är en simpel innelistaförfattare) så är förolämpning av tjänsteman redan åtalbart och inskrivet i brottsbalkens femte kapitel. Och det som oroar är nu heller inte lärare utan en kategori tjänstemän med betydligt mer auktoritetskapital: poliser. Det känns inte helt bra i magen att tänka sig ett scenario där en polis utreds för övervåld och frias medan offret fälls för att ha skrikit “sluta slå din rasistiska jävla fittpolis”, eller nån mer eller mindre välformulerad förolämpning.
På Nyhetsmorgon har man tagit in Martin Melin, riksdagsledamot och expolis. (Note till self: googla vad som gäller kring förolämpning av ex-tjänstemän och specifikt Martin Melin, den lilla h… ja, vad jag nu får skriva.)
Programledaren tar till orda:
“Först vill jag fråga dig Martin, hur kändes det att vinna Robinson?”
Nej det frågar han inte såklart. Trots att Melin är med på länk från sitt kontor och har Robinson-Martin-löpsedlar på väggen bakom sig. Det där var bara jag som hittade på. Det var dumt av mig, för då blir det lätt att tramset blir ett brus så att den viktiga diskussionen försvinner … vääänta nu! *ser mig om och betraktar samtiden och mig själv*
I alla fall tycker Martin Melin att det är självklart att man bör riskera fängelse om man går fram till en polis och gapar om att polisen i fråga är idiot och borde sluta sitt jobb – det är oftast KVINNLIGA poliser som utsätts för hårda ord som fitta och hora, förklarar Martin Melin inifrån sin vita rustning.
Det är uppenbart att Melin vill legitimera den här lagen lite extra genom att lyfta fram just att det är kvinnor som utsätts och om vi som samhälle inte skyddar våra kvinnor var är vi då på väg? Du vet kvinnor, dessa späda små djur på sina späda kvinnoben som såklart inte kan förväntas stå ut med hårda ord. Hade det bara varit män som utsatts, raljerar jag att Martin Melin tycker, då hade det varit en annan sak. Men nu är det oftast KVINNOR! (Här höjer Martin rösten allt längre inifrån rustningen.)
Därför blir det lustigt när programledaren frågar om Martin själv minns nåt exempel från när han i tjänsten blivit förolämpad på ett kränkande sätt. Hrm hrm, ja jo, blir typ svaret. (Kan vi prata mer om alla de här KVINNORNA.)
Nåväl, åter till lagändringen. Enligt tidigare nämnda kulturella tradition är det alltså självklart att “förolämpning av polis” tar plats på innelistan – och så inväntar vi all storartad kultur som kommer uppstå ur denna rättsskärpning.
Obs! Givetvis tycker jag synd om polisers arbetsmiljö generellt, det finns alldeles för mycket ni behöver stå ut med i jobbet. En topp 2-lista:
1. Att riskera livet.
2. Att Leif GW Persson säger i tv att ni gjort ett dåligt jobb.
Så förstå mig rätt, jag beklagar att ni behöver utstå hårda ord men jag tycker inte en stärkning av lagstiftningen kring det är prio.
Och en annan liten tröst: NI FÅR HA VAPEN!
(Vapen dödar inte människor, ordet “hora” dödar människor, eller hur var det nu?)
De här solglasögonen från Celine
Är det den ultimata formsymbiosen mellan 70- och 90-tal? Fantasimötet mellan Pedro Pascal i Narcos och kvinnan i musikvideon till Antiloops In my mind? Ja jag tror faktiskt det. Ett fint hejdå från Hedi.
Den här jackan
Jag har drabbats av ett starkt sug efter en idealiserad bild av en vindjacka i något luftigt tyg som, i fantasin, sitter perfekt på mig. Kanske heter färgen “teal” och kanske har jag dragit upp ärmarna en bit på underarmarna lite käckt.
Röda huset, bar
Min kompis Leo brukade skoja om “den grekiska farbrodern” som koncept. En oklar släkting som sitter på sin Vespa en bit bort och liksom spanar på alla andra, håller koll. Cigg i mungipan? Givetvis. Så känns det röda huset, Röda huset, som kikar ut över Sergels torg. Men därinne serveras otroliga Hampus Thunholm-signerade cocktails, till exempel en hallonnegroni som du omgående bör släppa allt för att åka och beställa. Det gjorde jag och redaktör-Jonas i veckan.
Sabah, slippers
Har jag tjatat en del om att det är fjompiga fotbeklädnader som gäller på oss killar i sommar? Absolut. Har jag tjatat färdigt? Långt ifrån, är jag rädd. Och med risk för att nästa veckas innelista innehåller en ny fjompis kan jag stolt meddela att just nu är detta sommarens sko.
You’ll Come Around – Girls of the Internet, James Alexander Bright, låt
Två fakta om Girls of the Internet:
1. De tillhör genren “band man är lite nervös för att googla om man sitter med datorn på ett café p g a namnet”.
2. De kallar sin musik “house as a queer art form” vilket i sig är skäl nog att förbehållslöst älska dem.
Jag var på förtjusande klubben Botanica häromveckan och när jag vid sextiden rullade igenom ett sakta vaknande bostadsområde i en taxi på väg hem så borde den här mysiga danslåten tonsatt scenen.
Faz Silêncio Sapeca (Slowed), låt
“Jag befinner mig på en illegal klubb i en av Rios favelor. Väggarna är antingen korrugerad plåt eller manshöga högtalare. Kvinnorna har små klänningar, männen har vapen. Svetten rinner. Alla dansar. Den här låten går på repeat på öronbedövande volym, min bröstkorg skallrar. Och allt är tyvärr bara en fantasi. Jag heter Johan Hurtig och det här är mitt sommarprat.”
Utelistan
Människor som inte stänger toadörren efter sig på offentliga platser, människotyp
Jag var gäst i ljuvliga klagpodden Störningsjouren för andra gången i veckan och fick tala ut om ett av mina störigaste … stör. Man sitter på ett café och jobbar med sin lilla data och mitt framför en så kommer någon ut från toaletten och lämnar dörren öppen. Vad är det för sätt? Så gör vi väl inte? Va? Har du en anställd dörrstängare hemma eller? Är du en märklig privat-rumslighet-exhibitionist? In the words of Skomakare Snäll från Bullerbyn: “Ska de vare så märkvärdigt å stänge dörra?”
